INGEN NEKADE MIG KÄRLEK

För mig talar ”Ingen nekade mig kärlek” om en av programmets mest djupgående gåvor: den villkorslösa acceptans vi finner i Gemenskapen. På [s. 84] läser vi ”Vi kommer inte att ångra det förflutna eller vilja stänga dörren om det.” Den acceptansen, den kärleken, sträcker sig till varje nykomling som går in genom dörrarna, oavsett hur långt ner på skalan de har gått. Stora Boken visar oss att den här kärleken inte bara är en känsla – den är handling. På [s. 89], när vi ”försöker hjälpa andra alkoholister”, blir vi kanaler för just den kärlek vi en gång fick. Och på [s. 83] är löftet att ”vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss förvirrade” ett direkt resultat av att utöva den här kärleken i alla våra angelägenheter. Ingen avvisas, ingen är för trasig. Det är hjärtat i Steg 12: när vi, som resultatet av dessa steg, har haft ett andligt uppvaknande, för vi detta budskap – och denna kärlek – vidare till andra.