Löftena: Stora Boken, s. 83–84

Löftena finns på sidorna 83 och 84 i Alcoholics Anonymous, i kapitlet Till handling, direkt efter att Stora Boken ger sina anvisningar för gottgörelse i Steg 9. Den placeringen är skälet till att medlemmar kallar dem det nionde stegets löften. De inleds med en av de mest citerade raderna i hela boken: ”Vi kommer att uppleva en ny frihet och en ny lycka” (sidan 83). Därifrån namnger passagen, ett efter ett, de förändringar som börjar hos en alkoholist som städar upp spillrorna efter det förflutna: frihet från ånger, verklig sinnesro och frid, ett förflutet som blir till nytta för andra, självömkan och rädsla som försvinner och en helt ny livssyn.

När förverkligas de? Boken svarar rakt på sidan 84: ”De infrias bland oss – ibland snabbt, ibland långsamt. De kommer alltid att förverkligas om vi arbetar för dem.” Löftena är alltså inte en examensgåva som delas ut efter Steg 12. Sidan 83 säger att vi kommer att bli förvånade innan vi ens har kommit halvvägs genom den här fasen av vår utveckling, vilket betyder att löftena börjar infrias medan vi fortfarande är mitt uppe i vår gottgörelse. Det enda villkoret är själva arbetet.

Vad löftena säger

Passagen läses som ett porträtt av en människa som byggs upp på nytt. ”Vi kommer inte att ångra det förflutna eller vilja stänga dörren om det” (sidan 83). Den enda meningen förvandlar vår värsta historia till en tillgång, eftersom löftet som följer säger att hur djupt vi än har sjunkit kan vår historia användas för att hjälpa någon annan (sidan 84). Vi kommer att förstå vad sinnesro faktiskt betyder, och vi kommer att uppleva verklig frid (sidan 83). Känslor av värdelöshet och självömkan bleknar. Vi förlorar intresset för själviska ting och vinner ett äkta intresse för människorna omkring oss, och självsökandet tynar bort (sidan 84). Vår inställning till livet vänds helt, rädslan för andra människor och för pengaproblem tappar greppet, och vi utvecklar en intuition för att hantera de situationer som tidigare gjorde oss förvirrade (sidan 84). Sedan avslutas passagen med hela programmets kärna: ”Vi kommer plötsligt att inse att Gud gör för oss det vi inte kunde göra för oss själva” (sidan 84).

Varför de följer på Steg 9

Placeringen är ingen tillfällighet. Stycket som inleder löftena säger att när vi är grundliga och noggranna i det här skedet av vår tillväxt kommer förvåningen innan vi ens har kommit halvvägs genom det (sidan 83), och skedet det avser är att gottgöra. Friheten som löftena beskriver är till stor del frihet från skuld, från att undvika de människor vi har skadat och från rädslan att bli avslöjade, och det är precis det skräp som Steg 9 röjer undan. Vi kan inte tänka oss fram till de här resultaten. Samma sida påminner oss: ”Det andliga livet är ingen teori. Vi måste leva det” (sidan 83). Löftena är helt enkelt hur det ser ut att leva det.

När förverkligas löftena?

Ibland snabbt, ibland långsamt. Boken förutser vår skepsis och ställer frågan åt oss: ”Är detta överdrivna löften? Vi tror inte det” (sidan 84). Dessa rader skrevs inte som ett säljargument utan som en rapport om vad de första medlemmarna såg hända bland sig. Tidslinjerna skiljer sig. Några av oss kände rädslan lätta inom veckor, medan andra såg självömkan lösas upp under år av ihärdigt arbete. Garantin är villkorad men absolut: alltid, om vi arbetar för dem. Och löftena är ingen mållinje, för de allra närmaste raderna på sidan 84 för oss direkt in i Steg 10. Underhållsstegen fortsätter att ge samma resultat en dag i taget, och sidan 85 påminner oss om att det vi egentligen har är en daglig frist som beror på tillståndet i vårt andliga liv.

Att läsa löftena idag

Många grupper läser sidorna 83 och 84 högt på möten, och många av oss har dem nära som en klarspråkig beskrivning av vart den här vägen leder. De fungerar bäst som en färdriktning, inte som ett betyg. Om de känns långt borta idag är frågan som texten ställer till oss inte om vi tror på dem ännu utan om vi arbetar för dem. Så vi gör nästa gottgörelse, gör nästa inventering och hjälper nästa alkoholist som räcker ut en hand. Löftena infrias fortfarande bland oss, i den takt vårt arbete bestämmer, precis som boken sade att de skulle göra (sidan 84).