Ingen kallade till arbetsmöte

En grupp kan förlora Tradition Två utan att någon tar den, bara genom att aldrig träffas för att avgöra något. Tänk dig ett möte som har hållits på tisdagskvällar i åratal. Sekreteraren har haft uppdraget så länge att ingen minns att hon blev vald. Hon väljer läsningarna, upplägget och vem som leder varje vecka. Pengarna i hatten hamnar i ett kuvert som hon har hemma. Ingen invänder, för hon är snäll och pålitlig och gör allt arbetet. Men det har inte hållits något arbetsmöte på tre år, och när en nyare medlem ber om ett är svaret att det inte behövs. Den långa versionen (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”För syftet med vår grupp finns det endast en högsta auktoritet – en kärleksfull Gud såsom Han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete.” Ett samvete som aldrig samlas kan inte tala. Gruppsamvete är inte en känsla i rummet. Det är medlemmarna som sätter sig ner tillsammans, hör fakta och avgör. Utan det har mötet en ägare på förhand, även en mild sådan, och den som tar hennes stol härnäst ärver ägandet tillsammans med kuvertet. Pröva det i kväll: fråga när din grupp senast höll ett arbetsmöte, vem som kallade till det, och om någon medlem där kunde ha ändrat något.