Vad säger Stora Boken om sponsorskap?

Ordet ”sponsor” förekommer knappt alls på de första 164 sidorna i Stora Boken. Det överraskar många av oss, eftersom sponsorskap känns som ryggraden i AA-livet. Men själva praktiken finns där, utförligt beskriven i kapitel 7, ”Att arbeta med andra” (s. 89–103). Kapitlet inleds med ett av bokens mest citerade löften: ”Praktisk erfarenhet visar att ingenting ger ett så säkert skydd mot att dricka som intensivt arbete med andra alkoholister. Det fungerar när andra aktiviteter misslyckas” (sidan 89). Det är sponsorskap i en enda mening. En alkoholist som har tillfrisknat sätter sig ner med en som fortfarande lider och för vidare det som gavs honom fritt.

Praktiken flödar direkt ur Steg 12: ”När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter” (sidan 60). Kapitel 7 säger det rakt ut: ”Detta är vårt tolfte förslag: För detta budskap vidare till andra alkoholister!” (sidan 89). Det ärliga svaret på vår fråga är alltså det här: Stora Boken beskriver aldrig en titel eller ett ämbete. Den beskriver en handling. Sponsorskap är helt enkelt det namn som gemenskapen senare gav åt tolftestegsarbete som en alkoholist utför för en annan, över tid och med kärlek.

Varför vi arbetar med andra

Boken är rak om varför vi gör detta: det håller oss nyktra. ”Att hjälpa andra är grundstenen i ditt tillfrisknande” (sidan 97). Tidigare går den ännu längre: ”Våra liv, som före detta problemdrinkare, beror på att vi ständigt tänker på andra och hur vi kan hjälpa till att möta deras behov” (sidan 20). Därför är sponsorskap aldrig en tjänst som sponsorn ger. När boken säger åt oss att förklara programmet för en nykomling lägger den till: ”Faktum är att han kanske hjälper dig mer än du hjälper honom” (sidan 94). Kapitel 6 slutar med den mening som förbereder allt detta: ”Tron utan gärningar är död” (sidan 88). Vi förblir friska genom att ge bort det vi fann.

Hur Stora Boken säger att man sponsrar någon

Sidorna 89 till 96 läses som en fälthandbok. Vi uppmanas att samarbeta med läkare och präster och aldrig kritisera, eftersom ”att vara till hjälp är vårt enda mål” (sidan 89). Vi uppmanas att inte jaga de ovilliga: ”Om han inte vill sluta dricka, slösa inte tid på att försöka övertala honom” (sidan 90). När nykomlingen är redo att lyssna är våra instruktioner enkla: ”Berätta exakt vad som hände dig. Betona den andliga sidan fritt” (sidan 93). Vi delar med oss av erfarenhet, inte av föreläsningar. Boken varnar oss: ”Tala aldrig nedlåtande till en alkoholist från någon moralisk eller andlig höjd; lägg bara fram verktygslådan med andliga redskap för honom att granska” (sidan 95). Och den håller oss ödmjuka om våra egna svar: ”Vi har inget monopol på Gud; vi har bara ett förhållningssätt som fungerade för oss” (sidan 95).

En sponsor pekar mot Gud, inte mot sig själv

Kapitel 7 drar en gräns som varje sponsor och varje nykomling behöver höra. Relationen är en bro, inte en krycka. Boken säger att ”vi slutar helt enkelt inte dricka så länge vi sätter beroendet av andra människor före beroendet av Gud” (sidan 98). Sedan kommer kapitlets starkaste mening: ”Bränn in tanken i varje mans medvetande att han kan bli frisk oavsett andra. Det enda villkoret är att han litar på Gud och gör rent hus” (sidan 98). En bra sponsor tar oss igenom stegen och går sedan åt sidan och pekar bortom sig själv mot den Kraft som faktiskt gör läkningen. Vår uppgift, säger boken, är att ”vara på den plats där du kan vara till största möjliga nytta för andra” (sidan 102).

Så om vi är nya letar vi efter någon som har tillfrisknat genom dessa steg och ber honom eller henne att ta oss igenom boken, sida för sida. Om vi har en del nykterhet är budskapet ännu enklare: det här arbetet är inte extrameriter. Det är programmets eget skyddsprogram, och det kommer med ett löfte. Att se människor tillfriskna, se ensamheten försvinna och se en gemenskap växa upp omkring oss är, säger boken, ”en upplevelse som du inte får missa” (sidan 89). Täta kontakter med nykomlingar kallas ”ljuspunkten i våra liv” (sidan 89). Vi för budskapet vidare idag, och budskapet bär oss.