RÄDDAD GENOM ATT ÖVERLÄMNA SIG

Räddad genom att överlämna sig – vilken paradox! Stora Boken visar att våra desperata försök att kontrollera drickandet bara leder till djupare fångenskap. På sidan 30 står det: ”Tanken att han på något sätt, någon gång, ska kunna kontrollera och njuta av sitt drickande är varje onormal drinkares stora besatthet.” Att överlämna sig är ingen svaghet; det är nyckeln som låser upp vårt fängelse. När vi till sist erkänner nederlag, som Steg 1 föreslår, öppnar vi dörren till en kraft större än vi själva. På sidan 63 ber bönen i Steg 3 Gud att ”befria mig från jagets bojor”. Den befrielsen är räddningen – inte från omständigheterna, utan från besattheten själv. Sedan kommer Löftena på sidorna 83–84: ”Vi kommer plötsligt att inse att Gud gör för oss det vi inte kunde göra för oss själva.” Det är så räddning känns. Det är ingen dramatisk blixt; det är det tysta miraklet av ett sinne som har befriats.