Steg 3: Beslöt

Steg 3 lyder: ”Beslöt att överlämna vår vilja och våra liv till Guds omsorg, sådan vi uppfattade Honom.” Lägg märke till vad det ber om: ett beslut, inte en livslång fullkomlig överlåtelse levererad i förskott. I Steg 1 erkände vi att vi var slagna. I Steg 2 kom vi till tro att en Kraft större än vi själva kunde återge oss mental hälsa. I Steg 3 beslutar vi att låta den Kraften sätta i gång. Sidan 60 sätter scenen med tre enkla övertygelser: att vi var alkoholister och inte kunde hantera våra egna liv, att förmodligen ingen mänsklig kraft kunde ha lindrat vår alkoholism, och ”Att Gud kunde och skulle göra det – om vi sökte Honom.” Övertygade om de tre sakerna var vi vid Steg 3 (sidan 60).

Frasen sådan vi uppfattade Honom är den vidöppna dörren i det här programmet. Boken är rättfram: ”När vi därför talar till dig om Gud menar vi din egen uppfattning om Gud” (sidan 47). Bill W. fick samma gåva när hans vän Ebby frågade: ”Varför väljer du inte din egen uppfattning om Gud?” (sidan 12). Ingen räcker oss en teologi. Vi börjar där vi är, med den ärliga uppfattning vi kan åstadkomma, och vi fattar ett beslut.

Var Steg 3 finns i Stora Boken

Steget står på sidan 59, i kapitel 5, ”Hur det fungerar”, och anvisningarna löper från sidan 60 till 63, med överlämningen till Steg 4 på sidan 64. Grunden lades ett kapitel tidigare: ”Vi agnostiker” (sidorna 44 till 57) röjer undan de religiösa invändningarna innan vi kommer hit, och Bilaga II påminner oss om att villighet, ärlighet och öppenhet är det som är nödvändigt för tillfrisknande (sidan 568). Om Steg 3 känns för stort är de sidorna startbanan.

Hur Stora Boken anvisar oss att arbeta med det

Boken börjar med en diagnos, inte med anvisningar. Ett liv som drivs av egenvilja kan knappast bli lyckat, säger den på sidan 60, och målar sedan upp skådespelaren som vill styra hela showen (sidorna 60 och 61). Domen faller på sidan 62: ”Själviskhet – självupptagenhet! Det, tror vi, är roten till våra problem.” Utifall vi trodde att det här beskrev någon annan lägger samma sida till: ”Alkoholisten är ett extremt exempel på egenvilja som skenat i väg, fastän han oftast inte tror det” (sidan 62).

Botemedlet följer genast. ”Först av allt måste vi sluta spela Gud. Det fungerade inte” (sidan 62). Därnäst beslöt vi att Gud skulle vara vår Regissör i livets skådespel. ”Han är Huvudmannen; vi är Hans ombud” (sidan 62). Det är hela formen på Steg 3: vi avgår som universums generaldirektör. Sidan 63 föreslår att man tar det här steget tillsammans med en förstående person, till exempel en make eller maka, en nära vän eller en andlig rådgivare, fastän den lägger till att det är bättre att möta Gud ensam än med någon som kan missförstå. Sedan kommer Tredje stegets bön, som börjar: ”Gud, jag överlämnar mig åt Dig – att bygga med mig och göra med mig som Du vill. Befria mig från jagets bojor, så att jag bättre kan göra Din vilja” (sidan 63). Boken lägger till: ”Formuleringen var förstås helt valfri så länge vi uttryckte tanken och gav röst åt den utan förbehåll” (sidan 63). Tanken, uttalad utan förbehåll. Det är arbetet.

Vad som förändras när vi fattar beslutet

Sidan 63 skönmålar inte resultatet och förminskar det inte heller. ”När vi uppriktigt intog en sådan hållning följde alla möjliga märkliga saker.” Vi hade en ny Arbetsgivare, säger boken, som försåg oss med det vi behövde när vi höll oss nära Honom och gjorde Hans arbete väl. Vi blev mindre intresserade av oss själva och våra små planer, och mer intresserade av vad vi kunde bidra med i livet (sidan 63). När ny kraft och frid strömmade in började vi förlora vår rädsla för idag, i morgon och efter detta liv. ”Vi var pånyttfödda” (sidan 63). Boken är ärlig med att det här bara är en början, fastän en verkan, ibland en mycket stor, känns genast (sidan 63).

Rädslan under det här steget

Här är rädslan, sagd rakt ut: om jag överlämnar min vilja och mitt liv kommer jag att förlora mig själv. Gud kommer att ta ifrån mig allt jag tycker om, skriva in mig i en religion jag aldrig valt och styra mitt liv som en fångvaktare. Men titta på stegets faktiska ord. Vi överlämnar våra liv till Guds omsorg, och omsorg är vad en herde ger, inte en fångvaktare. Steg 1 lärde oss redan att vi aldrig egentligen hade kontrollen; vår bästa styrning landade oss här (sidan 60). Vi ger inte upp en kontroll vi har; vi slutar låtsas att vi har den. Det enda Steg 3 kostar oss är det utmattande jobbet att spela Gud, och sidan 62 berättade redan hur det jobbet gick.

En varning och en riktning. Boken säger på sidan 64 att vårt beslut, hur avgörande och livsviktigt det än var, kunde få liten bestående verkan om det inte genast följdes av en målmedveten ansträngning att möta det i oss själva som hade blockerat oss. Ett beslut utan handling bleknar. Så vi sitter inte och beundrar Steg 3; vi kastar oss in i kraftfull handling, en grundlig personlig inventering. Den kallas Steg 4.