PÅ EN VINGE OCH EN BÖN

När vi känner oss lika sköra som en fågel med en enda vinge påminner Stora Boken oss om att våra egna ansträngningar aldrig räcker. På sidan 63 ber vi: ”Gud, jag överlämnar mig åt Dig – att bygga med mig och göra med mig som Du vill. Befria mig från jagets bojor, så att jag bättre kan göra Din vilja.” Det är ögonblicket då vi slutar förlita oss på vår egen skakiga vinge och börjar förlita oss på en Kraft större än vi själva. Löftena på sidorna 83–84 försäkrar oss att ”vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss förvirrade” – inte för att vi blir starkare, utan för att vi lär oss att lita. Även när våra planer misslyckas och vi känner oss desperata är den dagliga fristen på sidan 85 vår: ”Vi är inte botade från alkoholism. Det vi egentligen har är en daglig frist, som är villkorad av att vi upprätthåller vårt andliga tillstånd.” Så temat ”På en vinge och en bön” fångar tillfrisknandets vackra paradox: vi handlar djärvt, men vi ber ödmjukt, i vetskap om att vår högre kraft bär oss när vår vinge ger vika.