SÅ ATT VI INTE BLIR SJÄLVBELÅTNA

Ah, min vän, självbelåtenhet är nykterhetens tysta tjuv. Stora Boken påminner oss om att vårt tillstånd är listigt, gåtfullt och mäktigt – och att vi aldrig är helt botade. Som det står på sidan 85: ”Vi är inte botade från alkoholism. Det vi egentligen har är en daglig frist, som är villkorad av att vi upprätthåller vårt andliga tillstånd.” [s. 85] Den dagliga fristen betyder att vi aldrig tar examen från programmet. I samma ögonblick som vi tror att vi har det under kontroll är vi i fara. Jag har sett många nyktra alkoholister falla tillbaka i drickandet eftersom de slutade göra just det som höll dem nyktra – mötena, stegen, tjänsten. Boken varnar på sidan 33: ”Det finns en lösning. Nästan ingen av oss gillade självgranskningen, nedjämnandet av vår stolthet, bekännelsen av brister som processen kräver för sitt framgångsrika fullbordande.” [s. 33] Men den självgranskningen är tillfrisknandets livsnerv. För att inte bli självbelåtna måste vi fortsätta komma tillbaka, fortsätta arbeta med stegen och fortsätta föra budskapet vidare till den alkoholist som fortfarande lider. Det är ingen börda – det är vårt största skydd.