ATT GE UPP VANSINNET

När vi talar om att ”ge upp vansinnet” i AA pekar vi rakt på Steg 1 och kärnproblemet som beskrivs i Stora Boken. Alkoholistens vansinne är inte en klinisk term – det är den envisa vägran att acceptera att drickande alltid leder till samma ruin. På sidan 37 läser vi: ”De är sällan lätt berusade. De dricker alltid ihärdigt till ett tillstånd av nära vansinne, eller – de är helt avskurna från de verkliga tingens värld.” [Sidan 37]. Det här vansinnet är villfarelsen att vi kan dricka som andra människor, att nästa gång blir annorlunda. Att ge upp det betyder att överlämna sig åt sanningen: vi kan inte kontrollera alkohol, och vårt bästa tänkande förde oss hit. När vi till sist accepterar det börjar förnuftet gry. Som sidan 84 lovar: ”Vi kommer plötsligt att inse att Gud gör för oss det vi inte kunde göra för oss själva.” [Sidan 84] Det är förnuftet i att förlita sig på en Kraft större än vi själva. Att ge upp vansinnet är hjärtat i de tre första Stegen.