JAG ÄR INTE ANNORLUNDA

Ah, min vän, temat ”JAG ÄR INTE ANNORLUNDA” träffar rakt i kärnan av det som håller så många alkoholister fångna. Du förstår, vi har alla den här märkliga förmågan att tro att just vårt fall är speciellt, att ingen annan har lidit riktigt som vi, druckit riktigt som vi eller känt sig lika hopplös som vi. Stora Boken kallar detta en ”märklig mental vridning” som får oss att tro att vi är unika – och använder sedan den tron för att rättfärdiga ännu ett glas. [s. 31] Men här är den underbara sanningen: oavsett om du drack i trettio år eller tre, oavsett om du förlorade allt eller bara tillräckligt, är det underliggande tillståndet precis detsamma. Den fysiska allergin i kombination med den mentala besattheten skapar ett mönster som ingen viljekraft kan bryta [s. xxviii]. Det är därför vi i kapitel 5 läser: ”Vi är människor som normalt inte skulle umgås. Men vi har funnit att vi reagerar likadant på samma stimulans, och att vi alla sitter i samma båt.” [s. 58] Lösningen är inte att hitta din unika vinkel på tillfrisknande, utan att inse att samma Steg som räddade miljoner före dig kommer att rädda dig också. Den ödmjukheten – viljan att säga ”jag är inte annorlunda” – är dörren till ett nytt liv.