Stora Bokens bilaga om andlig upplevelse

Stora Bokens bilaga om andlig upplevelse är Bilaga II, som finns på s. 567 och 568 i Alcoholics Anonymous, fjärde utgåvan (engelska). Den lades till efter första tryckningen eftersom många läsare fick intrycket att tillfrisknande krävde ett plötsligt, dramatiskt möte med Gud, och en del gav i tysthet upp när inget sådant hände dem. Bilagan avgör frågan. Det boken egentligen kräver är ”en personlighetsförändring tillräcklig för att åstadkomma tillfrisknande från alkoholism” (sidan 567), och den förändringen visar sig bland oss i många olika former.

Bilagan nämner två breda varianter. Några av oss har den snabba, dramatiska sorten, de ”plötsliga och spektakulära omvälvningar” som beskrivs i bokens första kapitel (sidan 567). De flesta av oss har det som psykologen William James kallar ”den pedagogiska varianten” (sidan 567), en förändring som utvecklas långsamt under en period. På rädslan för att bara blixtnedslagssorten är verklig svarar bilagan rakt: ”Lyckligtvis för alla är denna slutsats felaktig” (sidan 567). Långsamt räknas. Gradvis räknas. Om vi förändras har vi upplevelsen.

Varför Bilaga II lades till

När Stora Boken gavs ut första gången 1939 gjorde berättelser som Bills plötsliga sjukhusupplevelse ett starkt intryck. Många alkoholister drog slutsatsen att de måste få ett omedelbart, överväldigande medvetande om Gud, där hela deras syn förvandlades på stället, annars tillfrisknade de inte på riktigt (sidan 567). Vi kan föreställa oss vad den föreställningen gjorde med nykomlingen som bad, arbetade med stegen och inte kände något åskslag. Därför skrevs bilagan för att lyfta den bördan, och boken själv räknar med att vi behöver den; en fotnot på sidan 25 skickar läsaren direkt till Bilaga II för hela förklaringen. Plötsliga förvandlingar sker, och de sker ofta, men bilagan säger att de absolut inte är regeln (sidan 567). Ingen diskvalificeras för att vakna långsamt.

Plötsligt eller långsamt: den pedagogiska varianten

Den pedagogiska varianten är så gradvis att vi vanligtvis är de sista att märka den. Bilagan konstaterar att nykomlingens vänner ofta ser skillnaden hos honom långt innan han ser den själv (sidan 567). Sedan en dag inser han att hela hans sätt att reagera på livet har förändrats och att han knappast kunde ha åstadkommit det ensam. Det som sker under några månaders sådant arbete, säger bilagan, kunde sällan ha uppnåtts genom år av självdisciplin (sidan 567). Det är det tysta underverk som de flesta av oss lever. Vi slutar vilja dricka, vi börjar tala sanning, och människorna omkring oss ser det först. Sidan 25 kallar detta det stora faktum för oss: ”djupa och verkningsfulla andliga upplevelser som har revolutionerat hela vår inställning till livet, till våra medmänniskor och till Guds universum” (sidan 25).

Personlighetsförändringen som räcker för tillfrisknande

Oavsett takten är substansen densamma. Bilagan berättar att medlemmar med få undantag upptäcker en inre resurs som de aldrig anade att de hade, och att de kommer att identifiera den med sin egen uppfattning om en Kraft större än de själva (s. 567–568). De flesta av oss ser det medvetandet som själva kärnan i andlig upplevelse, och våra mer religiösa medlemmar kallar det ”gudsmedvetande” (sidan 568). Lägg märke till hur detta stämmer med Steg 12: ”När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande” (sidan 60). Uppvaknandet är resultatet av arbetet, inte inträdesavgiften. Vi väntar inte tills vi känner oss andliga för att börja; vi börjar, och förändringen kommer. Och eftersom det vi egentligen har är en ”daglig frist, som är villkorad av att vi upprätthåller vårt andliga tillstånd” (sidan 85), är upplevelsen inte en trofé som vi vinner en gång. Det är ett tillstånd som vi behåller genom att fortsätta växa.

Vad boken begär av oss

Bilagan avslutas med anmärkningsvärd generositet. Den säger med eftertryck att varje alkoholist som ärligt kan se sina problem i ljuset av vår erfarenhet kan tillfriskna, förutsatt att han inte stänger sitt sinne för alla andliga begrepp. Det enda som kan besegra honom är en inställning av ”intolerans eller stridslystet förnekande” (sidan 568). Sedan ger den oss den korta listan: ”Villighet, ärlighet och öppenhet är det väsentliga för tillfrisknande. Men dessa är oumbärliga” (sidan 568). Vi behöver inte tro på något särskilt idag. Vi behöver bara förbli öppna. Bilagan slutar med Herbert Spencers varning mot ”förakt före undersökning” (sidan 568), den enda inställning som kan hålla en människa i evig okunnighet. Om vi vägrar smälla igen den dörren kommer förändringen, plötslig eller långsam, högljudd eller tyst. Och bilagan lovar att det räcker för att tillfriskna.