Koncept 4: vad är ”rätten till medbestämmande”, och vem röstar på Konferensen?
Kort sagt:
- Koncept 4 säger att varje slags världstjänare bör ha en röst i proportion till sitt ansvar: ”På varje ansvarsnivå bör vi upprätthålla en traditionsenlig ’rätt till medbestämmande’, vilken tillåter deltagande i omröstningar i rimligt förhållande till det ansvar som varje nivå fullgör” (s. 574).
- General Service Conference består alltså inte bara av delegater. Enligt dess stadga röstar också de förtroendevalda, direktörerna för servicebolagen och deras personal; och servicebolagens styrelser omfattar förtroendevalda, utomstående frivilliga experter och avlönad personal, som alla röstar.
- Bill W:s skäl, skrivet 1962, är hård erfarenhet: när de första förtroendevalda hade all auktoritet och kontorspersonalen allt arbete, blev resultatet ”svåra problem.” Hans djupare skäl är att det inte ska finnas några ”andra klassens” tjänare.
- Det finns gränser: avlönad personal kan inte bli förtroendevalda, och förtroendevalda och personal bör inte rösta om rapporter om sitt eget tidigare arbete.
De tidigare texterna först (1946–47)
Den långa formen av Tradition 8 (1946) tillät redan AA att anställa alkoholister för särskilda tjänster: ”Sådana särskilda tjänster kan ersättas väl” (s. 564). Bills essä från 1946 förklarar principen: en sekreterare kan sköta ett kontor och en redaktör ge ut en tidning utan att AA professionaliseras; ”Tydligen är principen att vi får betala väl för särskilda tjänster – men aldrig för rent tolftestegsarbete” (P-17, Pengar, 1946).
Hans essä från 1947 nämner, bland AA:s friheter, ”ingen är satt i personlig auktoritet över någon annan” (P-17, Will A.A. Ever Have a Personal Government?, 1947).
Koncept 4 sammanför dessa: avlönade medarbetare är legitima, och ingen klass av tjänare bör sättas över en annan utan att ha en röst.
Vad Bills essä om Koncept 4 säger (1962)
Där det är inbyggt. Konferensurkunden gör de förtroendevalda, direktörerna för A.A. World Services och Grapevine samt deras ledningar till röstberättigade medlemmar av Konferensen. General Service Board kunde välja enbart förtroendevalda till direktörer för servicebolagen, ”Men en stark tradition har vuxit fram som säger att det aldrig bör göras” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4). År 1962 hade A.A. World Services sju direktörer, av vilka bara två var förtroendevalda; de övriga var frivilliga experter samt den avlönade verkställande direktören och hans assistent. (En fotnot uppdaterar detta: nu nio direktörer, fyra av dem förtroendevalda.)
Inga överordnade vid omröstningen. Även i styrelsens kommittéer sitter förtroendevalda, utomstående experter och personal tillsammans och röstar. ”När det är dags att rösta finns det inga ’överordnade’, inga ’underordnade’ och inga ’rådgivare’” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4).
Det enda undantaget. ”Medlemmar som har avlönade tjänster hos personalen kan inte bli förtroendevalda” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4). Det skulle störa de förtroendevaldas fyraåriga rotation, och avlönade förtroendevalda skulle kunna bli ett särintresse som Konferensen inte kunde rubba om styrelsen någon gång måste omorganiseras. Personalen är ändå inbjuden till styrelsens kvartalsmöten, där de får tala men inte rösta.
Hur det lärdes. Under de första åren hade de förtroendevalda all auktoritet och alla pengar, medan Bill, hans assistent och hennes medarbetare gjorde arbetet med ”praktiskt taget ingen auktoritet.” Två kommittéer av förtroendevalda gav order, ibland motstridiga; Bills assistent, som bar det mesta av kontorsarbetet, kunde inte komma in på ett möte med de förtroendevalda. Sedan rev förlagets kassör, en gammal vän till Bill, sönder personalens lönechecker eftersom de hade utfärdats två dagar för tidigt så att kontorsmedarbetarna kunde köpa påskhattar. ”Just då och där började vi undra hur mycket absolut auktoritet över pengar och människor någon av oss fyllon kunde hantera” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4). Bills slutsats är att ingen invänder mot slutlig auktoritet som sådan: ”Vi är bara emot att den tillämpas fel eller missbrukas” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4).
Invändningar han väntade sig, och hans svar. - Delegater kommer att försöka ta ifrån de förtroendevalda och personalen deras röst på Konferensen. Bill håller med om att de bör avstå från att rösta om rapporter om sina egna tidigare insatser, men säger att det mesta på Konferensen gäller framtiden, och att deras kunskap behövs. En fotnot tillägger att delegaterna bara möts några dagar om året och inte kan känna till varje problem på nära håll. - De förtroendevalda och personalen kan avgöra en jämn omröstning. ”Men varför inte?” Han noterar att de aldrig hade röstat som ett block. - Grupperna kan skicka delegater med oåterkalleliga anvisningar. Då skulle delegaterna ”känna sig som ombud och ordermottagare” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4), inte som deltagare.
Det andliga skälet. ”Vi längtar alla djupt efter att höra till” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4). ”Liksom det inte finns några andra klassens AA-medlemmar, ska det inte heller finnas några andra klassens världsservicearbetare” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 4). Medbestämmande, säger Bill, mildrar hårdheten i den yttersta auktoriteten och hjälper tjänare att acceptera den disciplin deras uppgifter kräver.
Vad senare källor tillför (daterat)
- Den nuvarande The A.A. Service Manual (2024–2026) anger omkring 135 röstberättigade medlemmar av Konferensen: 93 områdesdelegater, som ”utgör minst två tredjedelar av Konferensen” (The A.A. Service Manual, 2024–2026, kapitel 6), 21 eller 22 förtroendevalda, 6 direktörer som inte är förtroendevalda och 15 i personalen, var och en med en röst.
- P-8 (© 2017) tillägger att rätten till medbestämmande ”förstärker Tradition 2, att ingen medlem sätts i ’yttersta auktoritet’ över en annan” (P-8). Tradition 2 säger inte det själv; tanken ligger närmare Bills essä från 1947 och Koncept 12:s tredje garanti.
Läs själv
- Den långa formen av Tradition 8 (bilaga I, s. 564–565), gratis från AA: https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_appendicei.pdf
- Koncept 4, kort form (bilaga VII, s. 574): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_appendicevii_.pdf
- P-17, med Bills essäer från 1946 och 1947: https://www.aa.org/aa-tradition-how-it-developed
- P-8, The Twelve Concepts for World Service Illustrated: https://www.aa.org/twelve-concepts-illustrated
- Hela essän finns i The A.A. Service Manual combined with Twelve Concepts for World Service: https://www.aa.org/aa-service-manual (säljs på https://onlineliterature.aa.org)
- Se även: Koncept 3 · Koncept 11 · Koncept 12
Källor
| Källa | Var | Skriven / först publicerad |
|---|---|---|
| Alcoholics Anonymous, bilaga I, lång form av Tradition 8 | s. 564 | 1946 |
| P-17, Pengar; Will A.A. Ever Have a Personal Government? (Bill W.) | — | Grapevine, 1946 och 1947 |
| Alcoholics Anonymous, bilaga VII, Koncept 4 (kort form) | s. 574 | Koncepten 1962; kort form 1971 |
| Tolv koncept för världsservice (Bill W.), Koncept 4, med senare fotnoter | i The A.A. Service Manual, upplagan 2024–2026 | 1962; fotnoterna senare |
| The A.A. Service Manual, kapitel 6 | — | upplagan 2024–2026 |
| P-8, The Twelve Concepts for World Service Illustrated | — | först tryckt 1986; © 2017 |
Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angiven källa; Stora Boken, The A.A. Service Manual, Tolv koncept för världsservice och P-8 är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.