Säger Stora Boken att du måste ”nå botten”?
Kort sagt:
- Uttrycken ”nå botten” och ”absoluta botten” finns inte i Stora Bokens programtext från 1939, sidorna 1 till 164. ”Nå botten” förekommer i personliga berättelser och i dagens inledning till del II, som säger att dess skribenter ”inte väntade med att nå botten” (s. 279).
- Texten från 1939 säger aldrig att du måste förlora allt. Vad den insisterar på är medgivandet bakom uttrycket: att du ”helt och fullt medger för vårt innersta jag” att du är alkoholist (s. 30). Den säger att de flesta alkoholister ”måste bli ganska illa tilltygade” innan de börjar lösa sina problem (s. 43), och dess eget exempel, Fred, hade känt ”bara den första klämmen av vridmangeln” (s. 43).
- Bill W. skrev 1957 att nykomlingar faktiskt måste ”nå botten känslomässigt”, men inte varje tänkbar botten. I början av 1940-talet började AA ”höja botten” för mildare fall (AA blir myndigt, 1957).
Vad sökningen fann
Alla våra källor har genomsökts efter ”nå botten”, ”når botten”, ”absoluta botten”, ”höja botten”, ”hög botten”, ”låg botten” och ”botten” ensamt.
I programtexten (s. 1–164) dyker ”botten” bara upp i andra betydelser: Langleys flygmaskin på ”Potomacflodens botten” (s. 51), och att tacka Gud ”från botten av vårt hjärta” (eng. ”from the bottom of our heart”, s. 75).
I de personliga berättelserna (fjärde upplagan): - ”Anonyma Alkoholister nummer tre” (del I), förlagd till 1935: ”Jag var villig att erkänna för mig själv att jag hade nått botten” (s. 187). - Inledningen till del II, ”De slutade i tid”, beskriver medlemmar som sällan hade förlorat hälsa, arbete, familj eller vänner (s. 279). Dess sammanfattning med deras ord: ”Vi väntade inte med att nå botten, för tack och lov kunde vi se botten” (s. 279). - Andra berättelser använder det på sina egna sätt: ”Nittio dagars nykterhet klarade upp mitt tänkande tillräckligt för att jag skulle inse att jag hade nått botten” (s. 314); en medlem sade till en annan: ”Du når botten när du slutar gräva” (s. 325); ”Den punkten är olika för alla” (s. 425).
Vad texten från 1939 säger
Medgivandet krävs. ”Vi lärde oss att vi helt och fullt måste medge för vårt innersta jag att vi var alkoholister. Det är det första steget i tillfrisknandet” (s. 30). Villfarelsen att vi är som andra människor ”måste krossas” (s. 30).
Hur du kommer dit är inte fastställt. Boken ställer ingen diagnos på någon: ”Vi vill inte förklara någon enskild person för alkoholist, men du kan snabbt diagnostisera dig själv” (s. 31). Den föreslår att man prövar kontrollerat drickande (s. 31–32), eller att försöka hålla sig borta från sprit i ett år (s. 34).
Många måste lida först, men bokens eget exempel förlorade inte mycket. Fred, revisorn i kapitel 3, hade ett fint hem, en bra inkomst och en lycklig familj. Han låg på sjukhus för första gången med ett svårt fall av skakningar (s. 39). Efter ännu en fylla medgav han att han var slagen, och tillfrisknade (s. 40–43). Bokens kommentar: ”Han hade känt bara den första klämmen av vridmangeln. De flesta alkoholister måste bli ganska illa tilltygade innan de verkligen börjar lösa sina problem” (s. 43).
Hjälparen arbetar med hopplöshet, och måste ibland vänta. Kapitel 7 säger åt en medlem att leta upp drickare som vill sluta (s. 89–90) och att tala om alkoholismens hopplöshet utifrån sin egen erfarenhet (s. 92). ”Ju mer hopplös han känner sig, desto bättre” (s. 94). Om en man inte är intresserad kanske du måste släppa honom ”tills han ändrar sig. Det kan han göra efter att han har blivit sårad ännu mer” (s. 95). Lämnad ifred kan han ”snart bli övertygad om att han inte kan tillfriskna på egen hand” (s. 96).
Unga varnas, avskrivs inte. Flera av de första medlemmarna var trettio eller yngre och ”fann sig lika hjälplösa som de som hade druckit i tjugo år” (s. 33). Boken säger att den ser potentiella alkoholister bland de unga, ”Men försök få dem att se det!” (s. 34).
Så texten från 1939 förväntar sig att en alkoholist når en punkt av verkligt nederlag inför sitt drickande. Den kallar det inte en ”botten”, den fastställer ingen nivå av förlust, och den visar en man som kom dit tidigt.
Vad de senare böckerna säger (daterat)
Bill W., 1957. När Bill skriver om åren 1941–1945 säger han att AA började lyckas ”med mildare alkoholister och till och med några potentiella alkoholister” (AA blir myndigt, 1957). Hans framställning: - ”Naturligtvis var det nödvändigt för dessa typer av nykomlingar att nå botten känslomässigt” (AA blir myndigt, 1957). - ”Men vi fann att de inte behövde nå varje tänkbar botten för att erkänna att de var slagna” (AA blir myndigt, 1957). - AA utvecklade ”en medveten teknik att ’höja botten’ och slå dem med den” (AA blir myndigt, 1957). När ett mildare fall blev övertygat om att han redan hade alkoholismens huvudsymtom var det oftast nog.
Dr Harry Tiebout, 1955. Psykiatern sade på AA:s konvent i St. Louis att han först hörde från Bill och de tidiga medlemmarna ”om behovet av att nå botten” (AA blir myndigt, 1957), och kom att se att nå botten som punkten där en alkoholist slutar kämpa emot och överlämnar sig. Han beskrev förändringen i betoning, från att nå botten till överlämnande och minskat ego, som något han kom fram till under sina första fem eller sex år med AA (AA blir myndigt, 1957).
För det vidare (1984) säger att Bill och Hank under de tidiga New York-dagarna, omkring 1939–40, trodde att en fyllbult måste vara på ”den absoluta botten fysiskt, andligt och ekonomiskt” (För det vidare, 1984), och avvisade kandidater som fortfarande hade arbeten och familjer. Samma stycke säger att nykomlingen fortfarande måste vilja sluta dricka, och att de snart lärde sig att sluta förutsäga vem som skulle tillfriskna.
Stora Boken själv tog in förändringen 1955: andra upplagan delade in berättelserna i de tre delar som används nu (Företalet, s. xii), och del II, ”De slutade i tid”, är för medlemmar som kom innan allvarlig skada var skedd (s. 279).
Läs själv
- Kapitel 3, ”Mer om alkoholism” (s. 30–43): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt3.pdf
- Kapitel 7, ”Att arbeta med andra” (s. 89–96): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt7.pdf
- Personliga berättelser, del II, ”De slutade i tid”, med dess inledning (s. 279): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_personalstories_partII.pdf
- AA blir myndigt och För det vidare säljs av A.A. World Services: https://onlineliterature.aa.org
Källor
| Källa | Sidor | Datum |
|---|---|---|
| Alcoholics Anonymous, hela texten i fjärde upplagan (genomsökt) | — | texten från 1939; fjärde upplagan 2001 |
| Kapitel 3 och 7 | 30–43, 89–96 | 1939 |
| Inledning till del II, ”De slutade i tid” | 279 | i dagens (fjärde) upplaga; del II började med andra upplagan, 1955 (Företalet, s. xii) |
| Personliga berättelser | 187, 314, 325, 425 | fjärde upplagan (2001); ”Anonyma Alkoholister nummer tre” beskriver 1935 |
| AA blir myndigt (Bill W.; dr Harry Tiebouts tal 1955) | — | 1957; efter 1950 |
| För det vidare | — | 1984; efter 1950 |
Sidnumren i Stora Boken är från den fjärde upplagan.
Recovery Starts är oberoende och har ingen anknytning till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angivna källor. Stora Boken, AA blir myndigt och För det vidare är © A.A. World Services, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.