DET FÖRFLUTNA ÄR ÖVER

Ah, vän, det förflutna – den där tunga resväskan vi en gång släpade runt fylld med skam, ånger och vad-som-kunde-ha-varit. Stora Boken erbjuder en härlig befrielse: ”Vi kommer inte att ångra det förflutna eller vilja stänga dörren om det” [s. 83]. Löftena säger inte att det förflutna försvinner; de säger att vår relation till det förändras. Vi slutar släpa det efter oss som en kula om foten. I stället lär vi oss av det, gottgör där vi kan och släpper det sedan. Som Steg 10 lär fortsätter vi att vara på vår vakt mot själviskhet och erkänner genast när vi har fel [s. 84]. Så lever vi i dag, inte i går. Det förflutna är över, inte för att det inte hände, utan för att vi inte längre låter det definiera oss. Vårt enda ärende nu är den här dagen, den här timmen, det här ögonblicket – och att förbli nykter.