Steg 9: Att göra direkt gottgörelse

Steg 9 lyder: ”Gottgjorde så långt möjligt dessa människor personligen, utom då det skulle kunna skada dem eller andra.” Vid det här laget är det svåra inventeringsarbetet gjort. Steg 4 visade oss vraket, Steg 5 sa det högt och Steg 8 satte namn på en lista och bad om villighet. Steg 9 är där allt det lämnar anteckningsboken. Med Stora Bokens ord är en gottgörelse inte en ursäkt. En ursäkt är ord om det förflutna; en gottgörelse är en reparation som görs i nuet. Bokens eget ord är reparera: ”Nu går vi ut till våra medmänniskor och reparerar skadan som gjordes i det förflutna” (sidan 76). Skulder som är obetalda betalas eller ordnas. Lögner rättas till. Människor vi sårade möts ansikte mot ansikte.

Var Steg 9 finns i Stora Boken

Steg 9 hör till kapitel 6, Till handling, och får mer utrymme än nästan något annat steg. Steg 8 hanteras i ett enda stycke på sidan 76, och sedan ägnar boken sidorna 76 till 83 åt att gå igenom gottgörelse situation för situation, med de berömda Löftena som avslutar diskussionen på sidorna 83 och 84. Vi gör inte det här för att se bra ut eller för att bli förlåtna enligt tidtabell. Som det står på sidan 77: ”Vårt verkliga syfte är att göra oss lämpliga att vara till största möjliga tjänst för Gud och människorna omkring oss.”

Hur Stora Boken säger att man arbetar med det

Anvisningarna läser som en samling fall. För den vi är förbittrade på, eller som är förbittrad på oss, går vi i en hjälpsam och förlåtande anda, erkänner vår del och argumenterar aldrig om deras, eftersom vi är där för att ”sopa framför vår egen dörr” (sidan 77). När det gäller de vi är skyldiga pengar är boken rättfram om att undvika dem: ”Vi måste förlora vår rädsla för fordringsägare hur långt vi än har att gå, för vi riskerar att dricka om vi är rädda för att möta dem” (sidan 78). Vi berättar för dem vad vi försöker göra och ordnar de bästa villkor vi kan. För oförrätter med allvarliga följder, till och med brottsliga, säger sidan 79 att vi minns att vi beslöt oss för att gå hur långt som helst, och ”vi ber att få styrka och vägledning att göra det rätta, oavsett vilka personliga konsekvenser det kan få”.

Sedan kommer undantagsklausulen, och sidorna 79 till 81 behandlar den med verklig omsorg. Så långt möjligt betyder inte så långt det är bekvämt, men stegets andra halva är lika bindande. Vi gör aldrig en gottgörelse som skapar ett nytt offer. Om hela sanningen skulle såra en make eller maka eller dra in en oskyldig tredje part i vraket, avvaktar vi, söker råd och hittar ett annat sätt att göra rätt. Sidan 82 målar upp den drickande alkoholisten som ”en tornado som rasar genom andras liv”, och Steg 9 är avsett att stilla stormen, inte sätta fart på den igen. Sättet betyder också något. Sidan 83 säger att vi bör vara ”förnuftiga, taktfulla, hänsynsfulla och ödmjuka utan att vara servila eller krypande”. Och vi väntar inte på perfekta förhållanden: ”Det andliga livet är ingen teori. Vi måste leva det” (sidan 83).

Vad som förändras: Löftena

Stora Boken fäster sitt mest berömda stycke vid det här steget. ”Om vi är noggranna i den här fasen av vår utveckling, kommer vi att bli förvånade innan vi har kommit halvvägs” (sidan 83). Det som följer på sidorna 83 och 84 är avsnittet som många grupper läser upp på varje möte: en ny frihet och en ny lycka, inget mer ångrande av det förflutna, rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet som lämnar oss, den växande känslan av att Gud gör för oss det vi inte kunde göra för oss själva. Stycket slutar med ett arbetsvillkor, inte en önskan: ”De kommer alltid att förverkligas om vi arbetar för dem” (sidan 84). Medlemmar som har arbetat med det här steget säger samma sak: gottgörelsen vi fruktade mest satte oss mest fria.

Rädslan som stoppar oss

Låt oss vara ärliga om varför det här steget fastnar. Vi är rädda för ansiktena, de smällda dörrarna, skulderna som är större än vi mindes, konsekvenserna vi inte kan förutse. En del av den rädslan är realistisk. Stora Boken lovar aldrig ett varmt mottagande; den lovar bara att vår sida av gatan kommer att vara ren när vi går därifrån. Vissa människor kommer inte att förlåta oss, vissa gottgörelser tar år, och sidan 83 säger att vissa oförrätter aldrig helt kan gottgöras, och att vi inte behöver oroa oss för dem om vi ärligt skulle gottgöra dem om vi kunde. Friheten i det här steget kommer från vår villighet och vår handling, inte från den andra personens respons. Det är därför sidan 78 varnar för att själva rädslan är faran, eftersom en alkoholist som gömmer sig för någon är en alkoholist som gör sig redo att dricka.

Steg 9 röjer vraket, och Steg 10 håller det röjt. När gottgörelsen väl är i gång säger sidan 84 att vi ”har trätt in i Andens värld”, och boken går rakt vidare till nästa steg: att fortsätta göra personlig inventering och rätta till nya misstag allteftersom. Om Steg 9 är den stora storstädningen är Steg 10 hur vi håller huset rent en dag i taget.