INGEN SENTIMENTAL SKULD

Ah, skuld – den tunga, kladdiga känslan som håller oss fångna i det förflutna. Stora Boken lär oss att vi inte behöver leva där. Steg 4 ber oss lista våra förbittringar, rädslor och den skada vi har gjort andra [s. 64–65], inte för att vältra oss i skuld utan för att röja undan spillrorna av vårt förflutna. Steg 5, att dela den listan med Gud och en annan människa, är där den verkliga befrielsen sker [s. 72–73]. När vi har gottgjort (Steg 9) ska vi ”fortsätta att vara på vår vakt mot själviskhet, ohederlighet, förbittring och rädsla” [s. 84], inte fortsätta straffa oss själva. Löftena säger att vi ”inte kommer att ångra det förflutna eller vilja stänga dörren om det” [s. 83]. Skuld som inte tjänar något syfte – det som Bill kallar ”sentimental” – är en lyx vi inte har råd med. Den håller oss fokuserade på oss själva i stället för på vår högre kraft och på att tjäna andra. Så vi släpper den, en dag i taget, och litar på att våra misstag har blivit lärdomar som hjälper oss hjälpa andra.