Stora Bokens rädsloinventering

Stora Bokens rädsloinventering finns på sidorna 67 och 68, i kapitel 5, Hur det fungerar – några korta stycken inklämda mellan förbittrings-inventeringen och genomgången av våra relationer. Korta, men inte små. Boken introducerar rädsla med ovanlig kraft: ”Den var en ond och förtärande tråd; vårt livs väv var genomsyrad av den” (s. 67). Om du någon gång har blivit ärlig med vad som egentligen drev drickandet – och lögnerna, gömmandet, det stora snacket – vet du varför boken ger rädslan en egen genomgång.

Instruktionerna, steg för steg

Anvisningarna är enklare än vi väntar oss. ”Vi gick noggrant igenom våra rädslor. Vi skrev ner dem på papper, trots att vi inte hade någon förbittring i samband med dem” (s. 68). Den sista bisatsen spelar roll. I förbittrings-inventeringen hade vi redan märkt rädsla som låg under post efter post. Här låter boken oss lista de rädslor som står för sig själva – rädsla för att förlora ett arbete, ett äktenskap, vår hälsa, vår ställning, rädsla för att bli avslöjade, rädsla för att hamna ensamma. På papper, var och en vid namn. Rädsla gör sitt bästa arbete i mörker, och inventeringen är helt enkelt handlingen att tända ljuset.

Sedan kommer frågan som förvandlar en lista till en inventering: ”Vi frågade oss varför vi hade dem. Var det inte för att självtilliten svek oss?” (s. 68). Vi hade styrt våra liv med vår egen kraft, vår egen klokhet, våra egna planer – och avkastningen fortsatte krympa. Självtillit var strategin, och rädsla var kvittot. Boken medger att självtilliten var bra så långt det räckte, men att det inte räckte tillräckligt långt. När insatsen är allt och kassan bara är oss själva är rädsla helt enkelt ärlig aritmetik.

Botemedlet som boken erbjuder

Rädslo-inventeringen slutar inte i insikt; den slutar i ett byte av grund. ”Vi står nu på en annan grund; grunden att lita på och förlita oss på Gud” (s. 68). I stället för att kräva att vi ska vara stora nog för varje hot lämnar vi utgången till något större än vi själva. Den praktiska bönen finns rakt i texten: ”Vi ber Honom ta bort vår rädsla och rikta vår uppmärksamhet mot vad Han vill att vi ska vara” (s. 68). Lägg märke till bönens riktning – inte mot det vi är rädda för att förlora, utan mot vem vi kan bli. Och bokens löfte för den här delen av arbetet är omedelbart och blygsamt: ”På en gång börjar vi växa ifrån rädslan” (s. 68). Börjar. Det är en början som förnyas varje dag, inte en blixtkur.

Att arbeta med det idag

Om du är på Steg 4, ta ett nytt papper och skriv ner varje rädsla du kan sätta namn på, oavsett om den hänger ihop med en förbittring eller inte. Fråga vid var och en bokens fråga: varför har jag den? Vart ledde det mig egentligen att förlita mig enbart på mig själv? Använd sedan bönen på sidan 68 för varje rädsla på listan, och ta med hela pappret till din sponsor när du delar ditt Femte Steg. Många av oss daterar den verkliga lättnaden i rädslans grepp till just det ärliga samtalet. Löftena går till och med tillbaka till det här arbetet längre fram i boken: ”Rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet kommer att lämna oss” (s. 84). De gamla rädslorna kanske fortfarande knackar på. Skillnaden är att vi inte längre behöver öppna dörren ensamma.