Steg 4: Grundlig och orädd moralisk inventering

Steg 4 lyder: ”Gjorde en grundlig och orädd moralisk inventering av oss själva” (sidan 59). Ordet moralisk får många av oss att rycka till, men Stora Boken beskriver ingen rättssal. Den beskriver en inventering. Som det står på sidan 64: ”Ett företag som inte gör någon regelbunden inventering går vanligen i konkurs.” Vi gör samma sak med våra liv. Steg 3 var ett beslut, och boken varnar för att det inte flyttar något om vi inte genast följer upp det med kraftfull ansträngning att möta det som har blockerat oss (sidan 64). Sedan kommer meningen som ramar in hela programmet på nytt: ”Vår sprit var bara ett symtom. Så vi måste ta oss ner till orsaker och förhållanden” (sidan 64). Steg 4 är där vi går och letar efter de orsakerna, på papper, utan att utelämna något.

Var Steg 4 finns i Stora Boken

Steg 4 står i listan över de Tolv Stegen på sidan 59, och dess arbetsanvisningar fyller andra halvan av kapitel 5, ”Hur det fungerar”, från sidan 63 till sidan 71. Inom ”Hur det fungerar” får Steg 4 mer sammanhängande undervisning än något steg före det – nästan åtta sidor med konkreta anvisningar. Det finns till och med ett exempel på ett inventeringsschema tryckt på sidan 65 så att vi kan se exakt hur det färdiga arbetet ser ut. Om vi någon gång har undrat om Stora Boken ger konkreta anvisningar eller bara inspiration, är det här avsnittet som avgör saken. Det finns kolumner att fylla i, frågor att besvara och böner att be, allt utlagt i ordning.

Hur Stora Boken säger att man arbetar med Steg 4

Inventeringen täcker tre områden: förbittring, rädsla och sexuellt beteende. Förbittringen kommer först eftersom boken kallar den ”boven nummer ett” och säger att den förstör fler alkoholister än något annat (sidan 64). Anvisningen är enkel: ”När vi tar itu med förbittringar, sätter vi dem på papper” (sidan 64). Vi listar varje person, institution och princip vi är arga på, skriver ner orsaken och noterar sedan vilken del av jaget som sårades, vare sig det var vår självaktning, vår trygghet, våra ambitioner eller våra personliga och sexuella relationer (sidorna 64–65). Insatserna är utskrivna på sidan 66: ”Om vi skulle leva måste vi bli fria från ilska.”

Sedan gör boken något överraskande. I stället för att skicka oss efter människorna på vår lista ber den oss se dem som andligt sjuka och behandla dem som vi skulle behandla en sjuk vän (sidorna 66–67). När någon kränker oss säger vi: ”Det här är en sjuk man. Hur kan jag vara till hjälp för honom? Gud bevara mig från att vara arg. Ske Din vilja” (sidan 67). Först därefter vänder vi pennan. Genom att slå ur tankarna de oförrätter andra hade begått letar vi efter våra egna misstag: ”Var hade vi varit själviska, oärliga, självsökande och rädda?” (sidan 67).

Rädsla får sin egen genomgång. Boken kallar rädslan ”en ond och frätande tråd” som löper genom väven i vår tillvaro (sidan 67), och anvisningarna är lika konkreta: ”Vi gick noggrant igenom våra rädslor. Vi satte dem på papper, trots att vi inte hade någon förbittring i samband med dem” (sidan 68). Vi frågar oss varför vi har dem, och sedan ber vi Gud ”att ta bort vår rädsla och rikta vår uppmärksamhet mot vad Han vill att vi ska vara” (sidan 68). Sist kommer vårt sexuella beteende, genomgånget med samma ärlighet, där vi frågar var vi var själviska eller oärliga och vem vi sårade. Boken säger att ”vi försökte forma ett förnuftigt och sunt ideal för vårt framtida sexliv” (sidan 69), och ber Gud i meditation om vad vi ska göra åt varje enskild sak.

Vad som förändras när vi gör det

Något förskjuts när en förbittring flyttar från huvudet ner på papper. Vi kan äntligen se den i sin helhet, och vi börjar se vår egen hand i den. Boken säger att vi börjar lära oss tolerans, tålamod och välvilja mot alla, till och med mot dem som sårade oss, eftersom vi börjar se dem som sjuka snarare än som fiender (sidan 70). Kapitlet avslutas med stilla uppmuntran: ”Om du redan har fattat ett beslut och gjort en inventering av dina grövre handikapp, har du gjort en god början” (sidan 71). Vi har ”svalt och smält några stora bitar av sanning” om oss själva (sidan 71). Den sanningen är ingen börda. Den är råmaterialet till frihet, eftersom vi inte kan bli kvitt det vi aldrig har tittat på.

Rädslan för att börja, och vad som kommer härnäst

Här kommer den ärliga delen. Många av oss fastnar vid Steg 4, några i månader, några i år. Vi är rädda för att om vi skriver ner allt kommer sidan att bevisa det vi i hemlighet misstänker, att vi är bortom all räddning. Men lägg märke till vad steget faktiskt ber om: grundlig och orädd, inte fullkomlig. Och lägg märke till det här också: allt som hamnar på pappret fanns redan inom oss och styrde oss i mörkret. Att skriva ner det gör det inte värre. Det gör det synligt, och synliga saker går att ta itu med. Ingen betygsätter den här inventeringen, och ingen ser den ännu.

Att dela den är nästa arbetsmoment. Med inventeringen i handen vänder vi oss till Steg 5, där kapitel 6, ”Till handling”, börjar på sidan 72: att erkänna inför Gud, oss själva och en annan människa den exakta innebörden av våra fel. Pappret vi just skrev är kartan för det samtalet.