Men styre, nej

Tradition 4 svarar på det äldsta hotet mot en grupp: att någon utanför bestämmer hur den ska drivas, och en av de första som försökte var AA:s egen medgrundare. Bill W. ville styra hela rörelsen från New York, och han berättade vad som hände (AA blir myndigt): ”Men jag upptäckte snart att jag inte kunde göra något sådant. Det kunde ingen annan på AA:s huvudkontor heller.” Grupperna svarade honom rakt på sak: ”Vi tänker inte ha något personligt styre i New York eller någon annanstans. Tjänster, ja. Men styre, nej.” Den långa versionen skrev ner deras svar (Stora Boken, s. 563): ”I sina egna angelägenheter bör varje AA-grupp inte vara ansvarig inför någon annan auktoritet än sitt eget samvete.” Egna angelägenheter betyder dess egen verksamhet: när och var den möts, hur mötet går till, vem som tjänar, vad hatten bekostar. Ingen annan auktoritet betyder ingen alls: inte grundaren, inte kontoret i New York, inte hyresvärden. Om mannen som hjälpte till att starta AA inte kunde styra en grupp utifrån, kan ingen det. I dag är den utomstående chefen oftast byggnaden: en institution som bestämmer mötets tid, upplägg och ordförande, och som kan avsluta det när dess program ändras. Testa det i kväll: fråga vem som bestämde hur ditt möte går till, och när medlemmarna senast röstade om det.