Rättfärdig harm

Det farligaste maktgreppet i en grupp kommer från den medlem som är säker på att han har rätt. Bill W. nämnde de krafter som Traditionerna håller tillbaka (AA blir myndigt): ”Det var begären efter makt, efter herravälde, efter ära och efter pengar. De var desto farligare eftersom de alltid drevs av självgodhet, självrättfärdigande och vredens destruktiva kraft, som oftast uppträdde förklädd till rättfärdig harm.” Att uppträda förklädd betyder att bära en förklädnad. Rättfärdig harm är vrede som känns helig. Ingen tar över en grupp genom att säga att hon vill ha kontroll. Hon säger att gruppen håller på att gå fel och att någon måste ordna upp det. Sedan ordnar hon upp det själv: ändrar upplägget utan omröstning, byter läsningar, avgör vem som egentligen är AA och vem som inte är det. Varje steg känns som att skydda programmet. Den långa versionen stänger den dörren genom att nämna den enda auktoritet som finns (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”en kärleksfull Gud såsom Han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete.” Det lämnar inget utrymme för en enskild medlems säkerhet, hur uppriktig den än är. En medlem som har rätt kan ta det till arbetsmötet och övertyga de andra. En medlem som inte vill vänta på omröstningen har slutat tjäna gruppen och börjat styra den. Pröva det i kväll: nästa gång någon säger att gruppen måste räddas från sig själv, be honom eller henne lägga fram det till omröstning.