Vi borde, inte du måste

Innan det fanns någon Tradition Två hade AA:s första bok fått sina order borttagna så långt det gick, så att ingen i den skulle stå över läsaren. När kopior av manuskriptet skickades ut för synpunkter 1939 skickade en psykiater i Montclair i New Jersey, dr Howard, tillbaka en kritik: texten var full av du och måste. Bill W. mindes (AA blir myndigt): ”Hans tanke var att ta bort alla former av tvång”. Tvång betyder att tvinga någon. Bill invände först, gav sedan efter: ”det var fullkomligt uppenbart att doktorn hade helt rätt.” Så boken talar mestadels som vi, och berättar vad vi gjorde och vad vi fann, och lämnar läsaren fri att ta det eller lämna det. Traditionerna växte ur samma rot. Den långa versionen ger en grupp en enda auktoritet (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”en kärleksfull Gud såsom Han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete.” Ingen medlem, ordförande eller veteran får något du-måste över någon. Ändå är måste överallt i vissa rum i dag: du måste skaffa en hemgrupp, du måste gå på nittio möten, du måste checka in varje dag, annars åker du ut. Det är order, och boken själv fick dem redigerade bort. Pröva det i kväll: räkna hur många gånger du hör ”du måste” på ditt möte, och fråga vem som gav talaren auktoriteten att säga det.