Trettioen personer och en tårta

Gruppen fyller fyrtio år i den här månaden och någon tar med en kamera. Trettioen personer, en sockerkaka med gruppens namn spritsat över i blått, banderollen på väggen bakom dem. Det är ett bra fotografi. Det läggs upp samma kväll med gruppens namn och datumet, eftersom det var poängen med att ta det. Tjugonio av de människorna är helt nöjda. Två är inte det, och deras skäl angår ingen – det är själva poängen. Om en medlem framträder offentligt som medlem är ett beslut som AA lämnar åt den medlemmen ensam, varje enskild gång. Kameran fattade det bara åt två personer medan de log, eftersom att säga nej i ett rum fullt av vänner kostar mer i stunden än det verkar värt. Den långa versionen är tydlig om mediet (Stora Boken, s. 565): våra namn och bilder som AA-medlemmar ”bör inte sändas, filmas eller tryckas offentligt.” Ingen i den lokalen sände något. De tog ett fint foto på en fest. Fotografiet är sändningen – och det offentliggjorde ett beslut som aldrig var gruppens att fatta. Inte för att medlemskap är en hemlighet; utan för att det är varje medlems egen sak att berätta.