Ingen organisation

Akron, 1937. Arton alkoholister satt i ett vardagsrum medan Bill W. framförde sin sak: AA skulle anställa betalda missionärer, bygga en kedja av sjukhus som gick med vinst och ge ut en bok. Rummet sa emot med kraft. Sedan röstade man, och Bill vann – ”med knapp majoritet och trots de kraftigaste invändningar”, enligt hans egen redogörelse (AA blir myndigt). AA hade just beslutat, demokratiskt och i god tro, att göra sig självt till en organisation. Ingen i det rummet var cynisk i det. De trodde att struktur skulle nå döende män fortare, och de kan mycket väl ha haft rätt. Det blev aldrig av. Bill reste österut för att samla in pengarna och kom tillbaka med ingenting. Två år senare gick Stora Boken i tryck, och sidan xiii bar det första AA någonsin sa om sig självt offentligt: ”Vi är inte en organisation i ordets konventionella bemärkelse.” Den meningen överlevde för att en insamlingsresa misslyckades. Det är också skälet till att mötet du satt på den här veckan inte har någon ägare, inga avgifter, ingen medlemskommitté och ingen med ställning att köra ut dig.