Regelmakarfyllor

En rädd grupp skapar regler, och reglerna gör större skada än det den var rädd för. Bill W. såg det hända i nästan varje tidig grupp och gav det namn i AA:s egen broschyr om Traditionerna (P-17, s. 12): ”Förr eller senare ger sig de flesta AA-grupper in i regelmakarfyllor.” En fylla är en period av hårt drickande. Gruppen växer snabbt, några medlemmar dricker, några tigger pengar i rummet, och de stadiga blir rädda om det de älskar. Så de röstar: ”Stadgar, bestämmelser och medlemsregler antas ivrigt och auktoritet ges åt kommittéer att sålla bort icke önskvärda och disciplinera illgärningsmännen.” Nu har rummet en kommitté med makt att köra ut ett fyllo. Det är vad Tradition 9 menar med organiserat. Bill antecknade resultatet på samma sida: att tillämpa reglerna orsakade mer besvär ”än det värsta de värsta någonsin gjorde.” Reglerna avskaffades. De som reglerna hade skrivits för att hålla ute stannade, och gruppen kom att se dem ”inte som hot, utan snarare som våra lärare.” Ingen AA-grupp behöver en kommitté som skyddar den mot sina egna nykomlingar. Det har den aldrig behövt.