Så kom de Tolv Traditionerna
till

1937: den första lärdomen var ett nej

År 1937 var pengarna knappa i Bill och Lois W:s hem på 182 Clinton Street i Brooklyn, där flera alkoholister bodde (AA blir myndigt). Charlie Towns erbjöd Bill ett kontor på sitt sjukhus, ”ett ordentligt förskott på arvodet och en mycket rejäl andel av vinsten” för att arbeta där som lekmannaterapeut (AA blir myndigt).

Bill hade nästan sagt ja. Den kvällen, på mötet i hans hem, lyssnade medlemmarna på honom och sa sedan nej. ”Förstår du inte,” sa en, ”att du aldrig kan bli professionell?” och ”vi kan inte knyta det här till hans sjukhus eller något annat” (AA blir myndigt).

”Så talade gruppsamvetet,” skrev Bill. ”Gruppen hade rätt och jag hade fel” (AA blir myndigt). Han räknade till tre principer den kvällen: ”Den gemensamma välfärden måste komma först,” ”AA kan inte ha en klass av professionella terapeuter” och ”Gud, som talar genom gruppsamvetet, ska vara vår yttersta auktoritet.” En fjärde låg underförstådd: ”Våra ledare är endast betrodda tjänare; de styr inte” (AA blir myndigt). Läst vid sidan av den långa versionen är det fröna till Första, Andra och Åttonde Traditionen, nio år innan något av det skrevs ner.

1939–1945: växtvärk

Stora Boken kom ut 1939. Vid slutet av det året var omkring 800 alkoholister ”på väg mot tillfrisknande”, och ”Vid slutet av 1941 hade AA 8 000 medlemmar” (s. xviii).

Förordet till andra upplagan kallar det som följde ”en skrämmande och spännande tonårsperiod”. Skulle det bli ”gräl om medlemskap, ledarskap och pengar”, ”strävan efter makt och prestige”, ”schismer som skulle splittra AA”? ”Snart var AA hemsökt av just dessa problem överallt och i varje grupp” (s. xviii–xix).

Medlemskapet var en av striderna. Kontoret i New York bad en gång grupperna att skicka in sina regler för medlemskap, och ”De fyllde en mycket stor mängd papper.” Bills slutsats: ”Om alla dessa påbud hade gällt överallt på en gång skulle det praktiskt taget ha varit omöjligt för någon alkoholist att någonsin ha blivit medlem i Anonyma Alkoholister” (Bill W., ”Vem är medlem i Anonyma Alkoholister?”, Grapevine, 1946; P-17, s. 12).

I efterhand sa Bill att de tidiga skräckstunderna, återfallen och förälskelserna visade sig gå att överleva. De verkliga farorna var ”begäret efter makt, efter herravälde, efter ära och efter pengar” (AA blir myndigt).

Pengafrågan avgjordes ett beslut i taget. År 1945 skrev Alcoholic Foundation till John D. Rockefeller, Jr., och gästerna vid hans middag 1940 att AA ”inte längre skulle behöva deras ekonomiska hjälp.” ”Det innebar att vi till slut hade tagit ställning för full självförsörjning” (AA blir myndigt).

1945: breven

Varje gräl tycktes sluta i brevlådan. ”Det verkade som om varje part i varje gruppstrid skrev till oss under den här förvirrade och spännande tiden,” skrev Bill, och ”De grundläggande idéerna till Anonyma Alkoholisters Tolv Traditioner kom direkt ur denna väldiga korrespondens” (AA blir myndigt).

I slutet av 1945 föreslog ”en god AA-vän”, som Bill inte nämner vid namn, att all den erfarenheten skulle samlas i en uppsättning principer (AA blir myndigt). Bill var tydlig med vad en sådan kod kunde och inte kunde vara: ”En kod av traditioner kunde naturligtvis aldrig bli regel eller lag. Men den kunde fungera som en vägledning för våra förtroendevalda, folket på huvudkontoret och framför allt för AA-grupper med växtvärk” (AA blir myndigt).

Maj 1946: ”Tolv punkter för att trygga vår framtid”

Bill och hans medhjälpare på kontoret skrev texten. ”Anonyma Alkoholisters Traditioner publicerades först i den så kallade ’långa versionen’ i Grapevine i maj 1946” (AA blir myndigt). Rubriken var ”En Anonyma Alkoholisters tradition för relationer – Tolv punkter för att trygga vår framtid” (P-17, förordet, s. 7).

Bill kallade den ”vårt första försök att formulera sunda principer för gruppens uppförande och för kontakterna med allmänheten”, som han ombads publicera, ”tillsammans med stödjande artiklar, som en följetong” i Grapevine (P-17, förordet, s. 6).

Den inleds så som Stora Boken fortfarande trycker den: ”Vår AA-erfarenhet har lärt oss att:” Därefter den första punkten: ”Varje medlem av Anonyma Alkoholister är bara en liten del av en stor helhet. AA måste fortsätta leva, annars kommer de flesta av oss säkerligen att dö” (s. 563). Varje punkt är framställd som något erfarenheten har lärt, inte som en plan som gjorts i förväg.

Bill gjorde aldrig anspråk på dem som sina egna. ”Ingen uppfann Anonyma Alkoholister. Det växte fram,” skrev han, och dess lärdomar antogs ”först som policy och sedan som tradition” (P-17, förordet, s. 6). Om själva Traditionerna: ”Jag hade bara skrivit ner dem på ett sätt som speglade principer som redan hade utvecklats i AA-gruppernas erfarenhet” (AA blir myndigt).

1946–1947: essäerna

”Ytterligare Grapevine-artiklar förklarade sedan Traditionerna i detalj. De fortsatte att dyka upp under flera månader” (AA blir myndigt). Häftet P-17, A.A. Tradition — How It Developed, trycker om ett antal av dem, var och en med den Tradition den står bakom:

• ”Vem är medlem i Anonyma Alkoholister?” (1946): ”Tredje Traditionen växte fram ur den här artikeln” (P-17, s. 12).
• ”Pengar” (1946): ”Det som ledde fram till att Sjunde Traditionen skrevs” (P-17, s. 28).
• ”Anonymitet” (1946): en av de första artiklarna om anonymitetstraditionerna, Elfte och Tolfte Traditionen (P-17, s. 42).
• ”Sjukhus och AA” (ur ”Tillräcklig sjukhusvård”, 1947) och ”Klubbar i AA” (1947): bakgrund till Sjätte Traditionen (P-17, s. 16, 18).
• ”Farorna med att koppla AA till andra projekt” (1947): faror ”som Sjätte och Åttonde Traditionen tar hänsyn till” (P-17, s. 24).
• ”Kommer AA någonsin att få en personlig regering?” (1947): bakgrunden till Nionde Traditionen (P-17, s. 38).

De är öppna med hur osäkert allt var. ”I Anonyma Alkoholister, är det pengar som får hjulen att rulla eller är de roten till allt ont? Vi håller på att lösa den gåtan” (Bill W., ”Pengar”, 1946; P-17, s. 28). Och varför skulle grupper hålla fast vid principer som ingen kan tvinga fram? ”Grupperna ser att de skulle gå sönder om de inte gjorde det” (Bill W., ”Kommer AA någonsin att få en personlig regering?”, 1947; P-17, s. 39).

Alla var inte tacksamma. ”När Traditionerna först publicerades fick de ett blandat mottagande,” mindes Bill: en våldsam reaktion ”särskilt i grupper som hade långa listor med ’skyddande’ regler och bestämmelser”, och mycket ”apatisk likgiltighet” på andra håll (AA blir myndigt). När han reste runt för att tala om dem var medlemmarna ”uppenbart uttråkade”, och ett brev bad om hans dryckeshistoria i stället: ”Men snälla, prata inte mer om de där förbannade Traditionerna” (AA blir myndigt).

1947–1950: den korta versionen

Den korta versionen var idén hos Earl T., grundaren av gruppen i Chicago, som dök upp hemma hos Bill ”En dag 1947, eller däromkring” (AA blir myndigt). Efter ”en veckas kämpande” hade de ett första utkast som ”mycket liknade de Tolv Traditionerna så som de ser ut i dag”, och efter ”flera månaders ytterligare överläggningar och finslipning var det slutliga utkastet klart” (AA blir myndigt).

Grapevine tryckte sedan den nya formuleringen ”i varje nummer”, och när kongressen i Cleveland hölls hade ”förståelsen för och godkännandet av Traditionerna blivit allmänt i hela vår gemenskap” (AA blir myndigt). Stora Boken beskriver fortfarande den korta versionen som ”en sammanfattad version av de ursprungliga AA-traditionerna i ’lång version’, så som de först trycktes 1946” (s. 561), och trycker båda: den korta versionen på s. 562, den långa på s. 563–566.

Juli 1950: Cleveland

”Sommaren 1950 höll vi vår första internationella kongress i Cleveland, Ohio. Omkring 3 000 deltog” (AA blir myndigt). Det var dr Bobs sista framträdande (AA blir myndigt).

De som var där anade att dr Bob, och många av de tidiga medlemmarna efter honom, snart skulle vara borta. ”I framtiden kunde vi inte längre förlita oss på våra pionjärers auktoritet och inflytande för att hålla AA enat. Från och med nu måste vi lita till andliga principer, så som de uttrycks i de Tolv Traditionerna” (AA blir myndigt).

Flera talare presenterade Traditionerna. Bill sammanfattade dem och bad om godkännande, och kongressen gav sitt ”enhälliga samtycke”. ”Det var en fin stund i den där julimånaden 1950” (AA blir myndigt).

Stora Bokens egen skildring är en enda mening: ”Även om ingen av dessa principer hade kraften av regler eller lagar, hade de blivit så allmänt accepterade år 1950 att de bekräftades av vår första internationella konferens i Cleveland” (s. xix).

Vad historien visar

Traditionerna delades inte ut uppifrån. De är en redogörelse för vad som gick fel i grupperna, skriven för grupperna, så att AA kunde hållas samman. Därför talar de både till AA-grupperna och till AA som helhet: med Stora Bokens ord svarar de på hur AA kan ”fungera på bästa sätt” och ”på bästa sätt förbli helt och på så vis överleva” (s. 561). Båda versionerna, ord för ord, med vad var och en betyder: De 12 Traditionerna, vad de egentligen säger.

Vad källorna inte säger

• Månaden för den första långa versionen. Bills egna redogörelser säger emot varandra: AA blir myndigt (1957) säger ”Grapevine i maj 1946”; hans A.A.'s Legacy of Service (P-44) säger ”Grapevine i april 1946”. Den här sidan följer AA blir myndigt.
• Dagen i juli 1950. Bill anger bara ”den där julimånaden 1950” och ”sommaren 1950” (AA blir myndigt).
• Vem vännen var som föreslog en kod i slutet av 1945. Bill säger det inte.
• När exakt Earl T. kom med idén om en kort version: ”1947, eller däromkring” är så nära som Bill kommer.
• I vilka nummer av Grapevine essäerna från 1946–1947 stod. P-17 anger bara året.
• Antalet i Cleveland. ”Omkring 3 000” är Bills siffra (AA blir myndigt).

Läs själv

• Bilaga I, ”AA-traditionen”, båda versionerna (s. 561–566), gratis från AA: aa.org
• Förordet till andra upplagan (s. xv–xxi): aa.org
• P-17, A.A. Tradition — How It Developed, Bill W:s förord och Grapevine-essäer: aa.org
• AA blir myndigt (1957), Bill W:s historia, säljs av A.A. World Services: onlineliterature.aa.org