Prata med Recovery EinsteinDu är inte ensam – dag som natt
Startsida › AA-frågor, från böckerna › Koncepten och servicen

Koncept 7: vem har egentligen makten, Konferensen eller de förtroendevalda?

Kort sagt:

  • Koncept 7 säger att de förtroendevaldas urkund och stadgar är rättsliga handlingar som ger dem full befogenhet att sköta AA:s världsservice, medan ”Konferensurkunden är inte en rättslig handling; för sitt slutliga genomslag förlitar den sig på tradition och AA:s ekonomiska tillgångar” (s. 575).
  • Bill W:s svar, skrivet 1962, är båda. De förtroendevalda har den rättsliga makten; Konferensen har den praktiska makten, och den praktiska makten ”kommer nästan alltid att vara överlägsen” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7), eftersom de flesta av dess medlemmar är delegater utsedda av grupperna som i yttersta nödfall kan stänga av gruppernas pengar.
  • De förtroendevalda behåller ett rättsligt veto. Bill räknade med att det sällan skulle användas, och nämner tre situationer där det vore deras plikt att använda det.
  • Tanken att tjänsterna hålls i linje av medlemmarnas pengar finns redan i Bills essä från 1946: ”Dessa tjänster måste alltid tjäna oss väl, annars läggs de ned” (P-17, Pengar, 1946).

De tidigare texterna först (1946)

Bills essä om pengar från 1946 förklarar varför AA:s kontor inte kan ta över: ”Dessa är platser för service; de kan egentligen inte kontrollera eller styra AA” (P-17, Pengar, 1946). Om ett kontor blev ineffektivt eller översittaraktigt, ”skulle den genomsnittlige AA-medlemmen dra in sitt ekonomiska stöd tills förhållandena ändrades” (P-17, Pengar, 1946). Det är ”AA:s ekonomiska makt” sexton år innan Koncept 7 gav den ett namn.

Den långa formen av Tradition 4 (1946) ber att ingen vidtar åtgärder som i hög grad påverkar AA som helhet ”utan att först rådgöra med de förtroendevalda i General Service Board” (s. 563), och den långa formen av Tradition 9 gör de förtroendevalda till mottagare av gruppernas bidrag (s. 565). Så från början hade de förtroendevalda pengarna och grupperna levererade dem.

Vad Bills essä om Koncept 7 säger (1962)

Den skenbara motsägelsen. ”Det här konceptet kan förefalla motsägelsefullt; det kan se ut som en sammanstötning mellan en oemotståndlig kraft och ett orubbligt föremål” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7). Styrelsen har full rättslig makt över AA:s medel och tjänster; Konferensen har tillräckligt traditionellt inflytande och ekonomisk makt för att övervinna den.

Varför Konferensen vinner i praktiken. Dess makt kommer från Urkundens traditionella inflytande, från den stora majoriteten av delegater utsedda av grupperna, och i yttersta nödfall från delegaternas möjlighet att hålla inne gruppernas bidrag från styrelsen. ”Teoretiskt är Konferensen bara ett rådgivande organ, men rent praktiskt har den alla de yttersta rättigheter och befogenheter den någonsin kan behöva” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7). Eftersom förtroendevalda inte har något avlönat intresse i sina poster är Bill ”helt säker” på att de aldrig rättsligt skulle bestrida delegaternas tydliga, bestående vilja.

Hur det löstes (1950). När Urkunden upprättades 1950 var frågan om vem som hade sista ordet öppen. Bill och de andra var överens om att den slutliga auktoriteten inte borde ligga kvar hos ”ett isolerat råd av förtroendevalda som hade en obegränsad rätt att utse sina egna efterträdare” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7). De övervägde och avfärdade tre idéer: - att göra Konferensen till en juridisk person, vilket hade inneburit att ge alla dess medlemmar rättslig ställning, i praktiken att bilda bolag av hela Gemenskapen; - landsomfattande val av förtroendevalda, ”ett politiskt kaos”; - att låta Konferensen nominera och välja förtroendevalda, vilket delegater som möts kort inte kunde göra bra.

Så ”Konferensen fick rätt att avvisa, men inte att välja, nya kandidater till förtroendevalda” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7). En fotnot uppdaterar detta: regionala förtroendevalda och förtroendevalda för hela landet väljs nu under Konferensveckan.

Båda sidor bör hålla igen. Nya förtroendevalda frågar ibland om det strider mot deras rättsliga Urkund att följa ett direktiv från Konferensen. Bill säger att inget tvingar dem att använda hela sin auktoritet hela tiden; de kan ”helt enkelt avstå från att använda sin absoluta rättsliga rätt att säga ’nej’ när det vore mycket klokare, allt övervägt, att säga ’ja’” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7). Han jämför det med en amerikansk presidents veto, lagligt men sällan använt.

När de förtroendevalda bör lägga in veto. ”Det är alltså klart att vårt råd av förtroendevalda förbehåller sig en vetorätt mot varje åtgärd från Konferensen” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7), ”även om vetot sällan kommer att användas” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7). Bills tre exempel: 1. En åtgärd från Konferensen i tydlig strid med dess egen eller styrelsens Urkund, eller så vårdslös att den allvarligt skulle skada AA: de förtroendevalda bör begära omprövning och sedan lägga in veto om det vägras, och kan vädja direkt till grupperna. 2. De förtroendevalda får skära ned en budget som Konferensen godkänt under året, men bör inte överskrida den nämnvärt utan att rådfråga Konferensen. 3. En plan som blir ogenomförbar under året får läggas ned.

Balansen. ”Vi tror att denna balans kan upprätthållas för all framtid, eftersom den ena skyddas av traditionen och den andra av lagen” (Tolv koncept för världsservice, Koncept 7).

Vad senare källor säger (daterat)

  • P-8 (© 2017) säger att styrelsens rättsliga veto finns ”men i praktiken har den aldrig använt det” (P-8). Det är P-8:s uttalande om praxis fram till dess eget datum; Bills essä från 1962 säger bara att vetot sällan skulle användas, och ser det ibland som en plikt.
  • Den nuvarande Urkunden (The A.A. Service Manual 2024–2026) behåller regeln från 1955, omformulerad av Konferensen 1986: en röstning med två tredjedelars majoritet av de röstande Konferensmedlemmarna, med beslutsförhet, ”anses bindande för General Service Board” (The A.A. Service Manual, 2024–2026, bilaga K, gällande Konferensurkund), utan att inskränka styrelsens rättsliga rätt att sköta den löpande verksamheten.

Läs själv

Källor

Källa Var Skriven / först publicerad
P-17, Money (Bill W.) — Grapevine, 1946
Alcoholics Anonymous, bilaga I, lång form av Tradition 4 och 9 s. 563, 565 1946
Alcoholics Anonymous, bilaga VII, Koncept 7 (kort form) s. 575 Koncepten 1962; kort form 1971
Tolv koncept för världsservice (Bill W.), Koncept 7, med senare fotnot i The A.A. Service Manual, upplagan 2024–2026 1962
Konferensurkunden, gällande text The A.A. Service Manual, 2024–2026, bilaga K 1955, med ändringar
P-8, The Twelve Concepts for World Service Illustrated — först tryckt 1986; © 2017

Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angiven källa; Stora Boken, The A.A. Service Manual, Tolv koncept för världsservice och P-8 är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc.

De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.