Säger Stora Boken ”återfall är en del av tillfrisknandet”? Vad säger den om ett återfall?
Kort sagt:
- Nej. ”Återfall är en del av tillfrisknandet” finns inte i Stora Boken eller någon annanstans i våra källor.
- Programtextens fyllsta ord om det riktas till en hustru vars man kommer hem full: ”Även om det är oändligt mycket bättre att han inte har något återfall alls, vilket har gällt många av våra män, är det på intet sätt av ondo i vissa fall.” (s. 120). I de fallen ser han att han måste ”fördubbla sina andliga ansträngningar om han vill överleva” (s. 120).
- Så texten behandlar varken återfall som ett förväntat stadium eller skriver av den som dricker igen. Den behandlar drickande som dödligt (”att dricka är att dö”, s. 66), och den behandlar mannen som halkar och fortsätter försöka med tålamod (s. 120, 147).
Vad sökningen fann
Alla våra källor söktes igenom efter ”part of recovery”, ”relapse”, ”slip” och deras former, med sidbrytningar hopfogade. ”Part of recovery” förekommer en gång, i en berättelse där ”Engagemang och service var en del av tillfrisknandet” (s. 345). Ingen bok säger att återfall är en del av tillfrisknandet.
I programtexten förekommer ”återfall” på s. 26, 31, 35, 120 och 125. ”Halka” i betydelsen ett glas förekommer på s. 100 (”Vi har sett andra halka när familjen kom tillbaka för tidigt”) och s. 139 (en direktör som ”halkade och fick sparken”). På s. 84 (”Egennyttan kommer att försvinna”) och s. 110 (vänner som ”försvann”) betyder det något annat.
Vad programtexten säger
Faran. Om de botemedel de prövade före AA säger boken att det i vissa fall fanns ”kortvarigt tillfrisknande, alltid följt av ett ännu värre återfall” (s. 31). ”När vi börjar dricka efter en period av nykterhet är vi på kort tid lika illa däran som förut.” (s. 33). Kapitel 3 är skrivet för att beskriva ”de mentala tillstånd som föregår ett återfall i drickande, för det är uppenbarligen kärnan i problemet” (s. 35). Bill: om en alkoholist inte arbetade med andra ”skulle han säkert dricka igen, och om han drack skulle han säkert dö” (s. 15). ”Och för oss är att dricka att dö.” (s. 66).
Orsakerna. Nykomlingar som höll vissa fakta för sig själva: ”Nästan undantagslöst blev de fulla.” (s. 73). Förbittring för tillbaka det (s. 66). Familjegräl och gamla affärer som grävs upp igen: ”I de flesta fall klarade alkoholisten sig igenom den prövningen utan återfall, men inte alltid.” (s. 125).
När det händer. Passagen som talar fylligast om ett återfall hos en man som har börjat programmet står i ”Till hustrurna” (s. 120). Läst i sin helhet säger den: - Om du är övertygad om att han verkligen vill sluta dricka ”behöver du inte vara orolig” (s. 120). - ”Även om det är oändligt mycket bättre att han inte har något återfall alls, vilket har gällt många av våra män, är det på intet sätt av ondo i vissa fall.” (s. 120). - Han kommer genast att se att han måste ”fördubbla sina andliga ansträngningar om han vill överleva” (s. 120). Påminn honom inte om hans andliga brister; ”Muntra upp honom och fråga hur du kan vara ännu mer till hjälp.” (s. 120). - ”Om han blir full, skyll inte på dig själv.” (s. 120). ”Gud har antingen tagit bort din mans spritproblem, eller så har Han inte gjort det. Om inte, är det bäst att få reda på det på en gång.” (s. 120).
Att brista i vardagen. I kapitel 7: ”Naturligtvis hamnar vi alla långt under den här normen många gånger. Men vi måste försöka reparera skadan omedelbart, så att vi inte får betala priset i form av en rusperiod.” (s. 99).
På jobbet. ”Om han snubblar, även en enda gång, måste du avgöra om du ska släppa honom.” (s. 147). Om du är säker på att han inte menar allvar, avskeda honom; om du är säker på att han gör sitt yttersta ”kanske du vill ge honom en chans till” (s. 147). En man som fortfarande försöker tillfriskna och som blir full ”kommer att berätta det för dig även om det innebär att han förlorar jobbet” (s. 146).
Så ”på intet sätt av ondo i vissa fall” är så långt programtexten går. Den säger det, och den säger att inget återfall alls är ”oändligt mycket bättre”. Den säger aldrig att återfall behövs, är normalt eller är ett stadium alla går igenom.
Siffrorna 1955
Förordet till andra upplagan: av alkoholister som kom till AA och verkligen försökte ”blev 50 % nyktra på en gång och förblev det; 25 % blev nyktra efter några återfall” (s. xx), och bland de övriga visade de som stannade kvar förbättring (s. xx). Det är 1955, efter dr Bobs död.
De tidiga berättelserna och Bills essäer
Halkningar skrevs det öppet om från början: - Två berättelser som trycktes i första upplagan 1939, ”Den som föll tillbaka” och ”Halkningen efter sju månader” (sedan borttagna, nu i Experience, Strength and Hope, 2003), handlar om män som drack igen efter ett eller två år som nyktra. Båda skyller det på att de glidit bort från programmet och litat på sig själva, och båda kom tillbaka till vänner som välkomnade dem. En säger att gemenskapen ”behandlade mig som om ingenting hade hänt” (Experience, Strength and Hope, 2003). - Dr Bobs egen berättelse (1939) säger att han för budskapet vidare delvis därför att han varje gång ”tecknar lite mer försäkring åt mig själv mot en möjlig halkning” (s. 181). - ”Han sålde sig själv billigt” (del I, utspelar sig 1937–38) berättar om en medveten fylla några månader efter skribentens start: ”Det var min enda halkning. Den lärde mig en värdefull läxa.” (s. 265), nämligen att inventering måste göras varje dag (s. 264–265). - Bill W:s Grapevine-essä från 1946 om medlemskap säger att de flesta tidiga medlemmar ”skulle ha blivit utkastade för att de halkade för mycket” (P-17) om gruppernas tidiga regler hade tillämpats, och om dem som halkar: ”Några av dessa har blivit våra mest respekterade och mest älskade.” (P-17).
Senare böcker, alla efter 1950: - AA blir myndigt (1957): i början var halkningar ”alltid en verklig katastrof” (AA blir myndigt, 1957); 1955 var det: ”Halkningar är en mycket allvarlig svårighet, men som grupp tar vi dem med ro.” (AA blir myndigt, 1957). - För det vidare (1984) citerar ett odaterat brev från Bill om medlemmar som var två eller tre år nyktra och halkade: han kände till ingen som inte, på sätt och vis, hade haft nytta av det, och ”Halkningen sparkar dem alltid uppåt i stället för nedåt.” (För det vidare, 1984). Samma brev kallar dessa halkningar mycket oro för familjerna (För det vidare, 1984). Det är det närmaste vi har i våra källor till talesättet, och det handlar om vad en halkning kan lära, inte om ett påstående att återfall är en nödvändig del av tillfrisknandet. - Dr Bob och de andra föregångarna (1980) säger att av Akron-medlemmarna som räknades i februari 1937 hade hälften ”haft eller skulle få någon sorts halkning” (Dr Bob och de andra föregångarna, 1980), och ”För de flesta var dock halkningen det som övertygade.” (Dr Bob och de andra föregångarna, 1980).
Vad detta innebär
Stora Boken säger inte att återfall är en del av tillfrisknandet. Den säger att det är dödligt att dricka igen, att inget återfall alls är oändligt mycket bättre, och att ett återfall i vissa fall är ”på intet sätt av ondo” (s. 120), där nästa mening säger att mannen ser att han måste fördubbla sina andliga ansträngningar. Dess ton mot den som halkar och fortfarande försöker är tålmodig: en hustru som får höra att inte läxa upp honom, en möjlig andra chans från arbetsgivaren och, i de tidiga berättelserna, ett välkomnande tillbaka. Se: Finns ”kom tillbaka” i Stora Boken?
Läs själv
- Kapitel 8, ”Till hustrurna” (s. 119–121): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt8.pdf
- Kapitel 3, ”Mer om alkoholism” (s. 30–43): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt3.pdf
- Kapitel 7, ”Att arbeta med andra” (s. 99–100): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt7.pdf
- Kapitel 10, ”Till arbetsgivare” (s. 146–147): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt10.pdf
- Förord till andra upplagan (s. xx): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_forewordsecondedition.pdf
- Personliga berättelser, del I (”Dr Bobs mardröm”, ”Han sålde sig själv billigt”): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_personalstories_partI.pdf
- P-17, The Twelve Traditions (”Who Is a Member of Alcoholics Anonymous?”, 1946): https://www.aa.org/sites/default/files/literature/assets/p-17_AATraditions.pdf
- Experience, Strength and Hope, AA blir myndigt, Dr Bob och de andra föregångarna och För det vidare säljs av A.A. World Services: https://onlineliterature.aa.org
Källor
| Källa | Sidor | Datum |
|---|---|---|
| Alla våra källor (genomsökta) | — | olika |
| Alcoholics Anonymous, kapitel 1–3, 5–10 | 15, 26, 31–35, 66, 73, 99–100, 120, 125, 139, 146–147 | 1939 |
| Förord till andra upplagan | xx | 1955 (efter 1950) |
| ”Doctor Bob's Nightmare”, del I | 181 | 1939 |
| ”He Sold Himself Short”, del I | 264–265 | berättelsen beskriver 1937–38 |
| ”Den som föll tillbaka”, ”Återfallet efter sju månader” (Experience, Strength and Hope) | — | trycktes i första upplagan, 1939; samlade 2003 |
| P-17, ”Who Is a Member of Alcoholics Anonymous?” | — | Grapevine, 1946 |
| AA blir myndigt | — | 1957 (efter 1950) |
| Dr Bob och de andra föregångarna | — | 1980 (efter 1950) |
| För det vidare (citerar ett odaterat brev från Bill W.) | — | 1984 (efter 1950) |
Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och anges med källa; Stora Boken, Experience, Strength and Hope, AA blir myndigt, Dr Bob och de andra föregångarna och För det vidare är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.