Vad är ”Regel 62”?
Kort sagt:
- ”Regel 62” är ”Ta dig inte själv på så förbannat stort allvar.” Den finns inte i Stora Boken. I våra källor förekommer den bara i AA blir myndigt (1957), i en berättelse som Bill W. berättar för att förklara Tradition 4.
- I berättelsen blev en promotor i en stad nykter, ritade upp ett storslaget AA-center med en klubb, en klinik och ett lånekontor, och skrev sextioen regler och stadgar för att driva det. Det kollapsade. Efteråt skickade han ett kort till alla grupper i USA med texten ”Regel nr 62”, och inuti: ”Ta dig inte själv på så förbannat stort allvar” (AA blir myndigt, 1957).
- Bill berättar det som ett exempel på en grupps rätt att ha fel, och på ödmjukheten att lära av det och skratta.
Var den står
Alla våra källor söktes igenom efter ”Rule 62”, ”Rule No. 62”, ”sixty-one rules” och ”too damned seriously”. Den enda platsen är AA blir myndigt (1957). Den finns inte i Stora Boken, P-17 eller de andra broschyrerna i våra källor.
Berättelsen, i ordning
Bill berättar den medan han förklarar Fjärde Traditionen, ”Varje grupp bör vara självständig utom i angelägenheter som påverkar andra grupper eller AA som helhet” (AA blir myndigt, 1957). Först förklarar han att grupperna sa till New York, i praktiken: ”Service, ja. Men styre, nej”, och gjorde anspråk på ”rätten att ha fel” (AA blir myndigt, 1957). Sedan exemplet: - ”För år sedan i en viss stad blev en superpromotor nykter i AA” (AA blir myndigt, 1957). Han planerade en stor byggnad: en klubb på en våning, ett mötesrum på nästa, sedan en klinik och ett rehabiliteringscenter, och längst upp ett lånebolag för pank alkoholister. - Det krävde tre bolag, och ”Sammanlagt skrev han sextioen regler, föreskrifter och stadgar” (AA blir myndigt, 1957). Han sålde idén till staden och de flesta av sina medmedlemmar, och skulle själv vara verkställande direktör. - Han bad New York om en ”superurkund”. Några avvikande i gruppen skrev också till New York. Högkvarteret sa till dem att varje grupp kunde sköta sina egna angelägenheter så länge den inte skadade andra grupper, men varnade ”så starkt vi vågade” för att mindre upplägg av det slaget hade misslyckats överallt (AA blir myndigt, 1957). Gruppen ignorerade varningen, vilket den hade rätt att göra. - Det kraschade: ”Dunsen när egon kolliderade kunde höras och kännas på mils avstånd” (AA blir myndigt, 1957). - Senare skrev promotorn att New York hade haft rätt och han fel. Med brevet följde kortet han redan hade skickat till alla grupper i landet: utanpå ”Regel nr 62”, och inuti: ”Ta dig inte själv på så förbannat stort allvar” (AA blir myndigt, 1957).
Bills kommentar: gruppen hade använt sin rätt att ha fel, och hade gjort AA en tjänst eftersom den var ”ödmjukt villig att tillämpa lärdomarna” den fick (AA blir myndigt, 1957). Promotorn, stående i ruinerna av sin egen plan, ”kunde skratta åt sig själv – och det är ödmjukhetens höjdpunkt” (AA blir myndigt, 1957).
Numret följer av berättelsen: han hade skrivit sextioen regler, och det här var den sextioandra.
Traditionerna bakom berättelsen
Berättelsen rör vid två av Traditionerna, båda i den långa versionen från 1946 (nu i Stora Bokens bilaga I): - Självständighet. Varje grupp bör ”inte vara ansvarig inför någon annan auktoritet än sitt eget samvete”, men när dess planer också berör närliggande grupper eller AA som helhet bör andra tillfrågas (s. 563). Gruppen var fri att försöka. Se Fjärde Traditionen: kan GSO tala om för en grupp vad den ska göra? - Att hålla egendom åtskild. ”En AA-grupp som sådan bör aldrig bedriva affärsverksamhet” (s. 564). Klubbar och sjukhus bör vara egna juridiska personer, hållas utanför AA och vara så avskilda att ”grupperna vid behov fritt kan släppa dem” (s. 564). Promotorn planerade verkligen tre bolag, men det var gruppens projekt: hans medmedlemmar stödde det och han bad New York om en ”superurkund” (AA blir myndigt, 1957). Hans brev efteråt medger att New York hade sagt till honom att sådana företag ”inte kunde blandas med AA” (AA blir myndigt, 1957). Se Vad sa Bill W. om klubbar och AA?
Samma anda i texten från 1939
Stora Boken har ingen Regel 62, men den säger något liknande med egna ord: - ”Men vi är inte ett dystert gäng” (s. 132). Om nykomlingar inte såg någon glädje eller något skoj i AA skulle de inte vilja ha det. ”Vi insisterar absolut på att njuta av livet” (s. 132). - ”Så vi tycker att glättighet och skratt bidrar till nytta” (s. 132). Varför skulle vi inte skratta, frågar boken: ”Vi har tillfrisknat, och har fått kraften att hjälpa andra” (s. 132). - Bills berättelse: ”Det finns dock en enorm mängd skoj i allt detta” (s. 16), med ”dödligt allvar” strax under ytan (s. 16). - Och bokens bild av egenvilja är en man som ”vill styra hela föreställningen” (s. 60), vilket passar en promotor som planerade att vara verkställande direktör för allt.
Läs själv
- Bilaga I, de Tolv Traditionerna, kort och lång version (s. 561–566): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_appendicei.pdf
- Kapitel 9, ”Familjen efteråt” (s. 132–133): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt9.pdf
- AA blir myndigt säljs av A.A. World Services: https://onlineliterature.aa.org
Källor
| Källa | Sidor | Datum |
|---|---|---|
| AA blir myndigt (Bill W., om Fjärde Traditionen) | — | 1957; berättelsen själv är odaterad (”för år sedan”); efter 1950 |
| De Tolv Traditionerna, lång version, fyra och sex (Stora Bokens bilaga I) | 563–564 | AA Grapevine, 1946; i Stora Boken från 1955 |
| Alcoholics Anonymous, kapitel 1, 5, 9 | 16, 60, 132 | 1939 |
| Alcoholics Anonymous, hela texten i fjärde upplagan och broschyrer (genomsökta) | — | fjärde upplagan 2001 |
Sidnumren i Stora Boken är från den fjärde upplagan.
Recovery Starts är oberoende och har ingen anknytning till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angivna källor; Stora Boken och AA blir myndigt är © A.A. World Services, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.