Anvisningarna för Steg 4 i Stora Boken: de tre inventeringarna

Om vi letar efter de faktiska anvisningarna för Steg 4 i Stora Boken löper de från nederkanten av sidan 63 till och med sidan 71 i kapitel 5, Hur det fungerar. Efter beslutet i Steg 3 säger boken att vi gav oss ut på en kraftfull handlingslinje, en personlig storstädning som många av oss aldrig hade försökt (sidan 63). Själva inventeringen är tre skriftliga listor: en förbittringsinventering (s. 64 till 67), en rädsloinventering (s. 67 till 68) och en genomgång av vårt sexuella beteende (s. 68 till 70). Det är hela uppgiften. Boken ber aldrig om en livsberättelse eller en katalog över varje synd vi kan minnas; den ber om en ärlig, skriftlig granskning av det som har blockerat oss.

Boken inleds med en enkel affärsbild: ”Ett företag som inte gör regelbunden inventering går vanligtvis i konkurs” (sidan 64). Så vi gjorde en ärlig genomgång och sökte upp bristerna i vår läggning som orsakade vårt misslyckande, övertygade om att jaget i dess olika former var det som hade besegrat oss (sidan 64).

Förbittringsinventeringen (s. 64 till 67)

Stora Boken kallar förbittring ”boven nummer ett” och säger att ”den förstör fler alkoholister än något annat” (sidan 64). Därför börjar inventeringen där. ”När vi hanterade förbittringar skrev vi ner dem på papper” (sidan 64). Vi listar de personer, institutioner och principer vi är arga på. Vid varje namn skriver vi orsaken, det specifika som hände. Sedan frågar vi vilken del av jaget som blev sårad eller hotad: vår självkänsla, vår trygghet, våra ambitioner, våra personliga relationer eller sexuella relationer (s. 64 och 65). Sidan 65 visar till och med ett exempelschema så att vi kan se exakt hur en färdig lista ser ut.

Sedan kommer vändningen. När vi läser igenom listan ser vi vilket pris vi har betalat: ”Det är uppenbart att ett liv som rymmer djup förbittring bara leder till meningslöshet och olycka” (sidan 66). Bokens väg ut är att se dem som gjorde oss orätt som kanske andligt sjuka (sidan 66) och att be Gud hjälpa oss att visa dem samma tolerans, medlidande och tålamod som vi skulle ge en sjuk vän (sidan 67), och be: ”Gud, bevara mig från att bli arg. Ske Din vilja” (sidan 67). Sist kommer den del som många av oss kallar den fjärde kolumnen: ”Vi slog bort tanken på de oförrätter andra hade begått och sökte beslutsamt efter våra egna misstag” (sidan 67). Vi frågar: ”Var hade vi varit själviska, oärliga, självsökande och rädda?” (sidan 67).

Rädsloinventeringen (s. 67 till 68)

Rädslan får sin egen lista eftersom den berör nästan varje del av våra liv; boken beskriver den som en ond och frätande tråd som löper genom vävnaden i vår existens (sidan 67). Instruktionen är kort: ”Vi gick igenom våra rädslor noggrant. Vi skrev ner dem, även om vi inte hade någon förbittring i samband med dem” (sidan 68). För varje rädsla frågar vi oss varför vi har den, och boken ger ett ärligt svar: självtillit svek oss (sidan 68). Botemedlet är inte envishet utan tillit. ”Vi ber Honom att ta bort vår rädsla och rikta vår uppmärksamhet mot vad Han vill att vi ska vara” (sidan 68), och boken säger att vi genast börjar växa ifrån rädslan.

Sexinventeringen (s. 68 till 70)

Den tredje listan går igenom vårt eget sexuella beteende under åren som gått (sidan 69). Vi frågar var vi var själviska, oärliga eller hänsynslösa, vem vi sårade och om vi väckte svartsjuka, misstänksamhet eller bitterhet (sidan 69). Vi får ner allt på papper och prövar varje relation med ett enkelt test: var den självisk eller inte (sidan 69)? Ur den ärliga granskningen formar vi ett förnuftigt och sunt ideal för vårt framtida sexliv, och ”Vi bad Gud att forma våra ideal och hjälpa oss att leva upp till dem” (sidan 69). Om sex fortsätter att vara besvärligt ger sidan 70 ett praktiskt recept: vi kastar oss hårdare in i att hjälpa andra, och vi ber om rätt ideal och om styrka att göra det rätta.

En bra början (s. 70 till 71)

Om vi har varit grundliga har vi skrivit ner mycket (sidan 70). Vi har analyserat våra förbittringar och listat de människor vi har sårat och blivit villiga att reda upp det förflutna (sidan 70). Sedan avslutar boken inventeringen med uppmuntran i stället för betyg: ”Om du redan har fattat ett beslut och gjort en inventering av dina grövre handikapp har du gjort en bra början” (sidan 71). Steg 4 behöver inte vara perfekt. Det behöver vara ärligt och på papper. Kapitlet slutar med att säga att vi har svalt och smält några stora bitar sanning om oss själva (sidan 71), och den sanningen är precis vad vi tar med oss in i Steg 5.