Plaketten på hans skrivbord

Dr Bob hade en definition av ödmjukhet på sitt skrivbord, där han såg den mellan patienterna (Dr Bob och de andra föregångarna): ”Ett ständigt lugn i hjärtat. Det är att inte ha några bekymmer. Det är att aldrig vara irriterad eller förgrymmad, retlig eller sårad; att inte förundras över något som görs mot mig, att inte känna något som görs emot mig. Det är att vara i vila när ingen berömmer mig, och när jag klandras eller föraktas, att ha ett välsignat hem i mig själv dit jag kan gå in och stänga dörren och knäböja inför min Fader i hemlighet och vara i frid, som i ett djupt hav av stillhet, när allt runt omkring tycks vara bekymmer.” En medgrundare hade det inom räckhåll – vilket säger dig att han inte trodde att han hade det. Han trodde att han behövde det. Muntligt var hans version kortare – han trodde inte, sa han, att han hade ”någon rätt att bli kaxig över att ha blivit nykter”. I vila när ingen berömmer mig. Hela Traditionen ryms i den frasen.