Barnet av våra tidiga rädslor

Innan den var en princip var anonymiteten en överlevnadsinstinkt. Bill sa det i St. Louis (AA blir myndigt): ”anonymiteten föddes inte av självförtroende; den var barnet av våra tidiga rädslor. Våra första namnlösa grupper av alkoholister var hemliga sällskap. Nya blivande medlemmar kunde bara hitta oss genom några få betrodda vänner.” De gömde sig eftersom de trodde att världen föraktade dem – och de hade inte helt fel. Den verkliga historien är vad som hände sedan: disciplinen som antogs av skam visade sig bära det andliga centrum i allt. Namnlösheten lärde ut egolöshet, och år 1955 kunde Bill säga vad som stod på spel utan att blinka: ”Om vi glömmer den här principen kommer locket till Pandoras ask att vara av och Pengarnas, Maktens och Prestigens andar att släppas lösa bland oss.” Rädslan byggde muren. Ödmjukheten flyttade in.