Genom gruppen

Tradition Två låter ingen enskild person tala å Guds vägnar till en grupp, och det är den del som oftast vänds på. Den långa versionen (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”För syftet med vår grupp finns det endast en högsta auktoritet – en kärleksfull Gud såsom Han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete.” Läs var rösten kommer ifrån: gruppsamvetet, medlemmarna som avgör tillsammans. Inte ordföranden. Inte den äldsta medlemmen. Inte en rådgivare som talar om för ett rum vad Gud vill av det. Traditionen handlar om vem som avgör för en grupp, inte om vad någon tror, och den fungerar lika för den som ber, den som tvivlar och den som inte tror alls. Stora Boken är tydlig med det i kapitlet om att föra budskapet vidare (s. 93): ”Om mannen är agnostiker eller ateist, gör det eftertryckligt klart att han inte behöver instämma i din uppfattning om Gud.” Eftertryckligt betyder sagt starkt och tydligt. I dag låter vridningen så här: någon säger att Gud har visat vad gruppen bör göra, så den som invänder bråkar med Gud. Det är personlig auktoritet i religiösa kläder, och den långa versionen ger den ingenting. Pröva det i kväll: när någon i ditt rum påstår sig känna Guds vilja för gruppen, be honom eller henne ta det till arbetsmötet och låta medlemmarna avgöra.