Vem har lösenordet

Ett möte som bara släpper in människor som dess medlemmar redan känner har börjat neka just den drinkare som den långa versionen säger att det inte får neka. Det börjar med ett verkligt problem. Ett onlinemöte störs två gånger av främlingar som skriker in i skärmen. Gruppen röstar för ett väntrum och ett lösenord, som en medlem skickar till den som ber om det. Månader senare färdas lösenordet bara mellan vänner, och värden släpper in de namn de känner igen. Ingen röstade om att stänga dörren. Den stängdes av vana. Under tiden sitter drinkaren som hittade länken klockan två på natten i ett väntrum som ingen kollar. Den långa versionen (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”Vårt medlemskap bör innefatta alla som lider av alkoholism. Därför kan vi inte neka någon som vill tillfriskna.” Bill W. satte gruppernas sida av saken 1946 (AA-broschyren P-17, s. 14): ”Vi vill inte förvägra någon hans chans att tillfriskna från alkoholism.” Lösenordet var tänkt att stoppa dem som förstör möten. Det slutade med att stoppa dem som mötena är till för. En dörr som bara vänner kan öppna är en privat fest, hur bra skälet än var till att den låstes. Pröva det i kväll: ta reda på hur en drinkare som inte känner någon i din grupp skulle ta sig in på ditt nästa möte, och försök på det sätt han skulle göra.