Bill, börsmäklaren

Bill W. berättade den här historien mot sig själv i åratal. Basebollspelarens brott hade fungerat spektakulärt, och Bills reaktion var inte försiktighet (För det vidare). ”Snart var jag ute på vägarna och delade glatt ut personliga intervjuer och bilder. Till min förtjusning fann jag att jag kunde hamna på förstasidorna, precis som han. Dessutom kunde han inte hålla sitt publicitetstempo, men jag kunde hålla mitt.” Läs det igen. Han tävlade. Med en medlem, om spaltmeter. ”Vid den tiden såg det ut som det rätta att göra. Jag kände mig berättigad och lapade i mig det. Vilken kick jag fick när jag läste de tvåspaltiga uppslagen om ’Bill börsmäklaren’, med fullt namn och bild, killen som räddade fyllon i tusental!” Han kallade sig AA:s anonymitetsbrytare nummer ett. Och här är det som gör honom värd att lita på: det var inte riktigt sant. Lois dagbok visar att han knappt lämnade New York det året, och hans verkliga brott kom två år senare. AA:s egen biografi säger det – ”Men sanningen är att han inte agerade på de känslorna” – och förklarar varför han berättade det värre än det var. Han var ”aldrig rädd för att använda sig själv som ett negativt exempel (något han inte skulle göra mot någon annan).”