Steg 6: Helt och hållet beredda

Sjätte Steget lyder: ”Var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsdefekter” (sidan 59). Det är en av de kortaste anvisningarna i hela programmet, och det är lätt att skynda förbi. Men Sjätte Steget är där programmet slutar handla bara om vad vi gjorde när vi drack och börjar handla om vilka vi är. Steg 4 och 5 visade oss vraket och mönstren bakom det. Sjätte Steget ställer en enkel, genomträngande fråga: nu när vi har sett de här sakerna klart, är vi villiga att leva utan dem? Lägg märke till att vi inte avlägsnar något själva. Vår uppgift är beredskap. Avlägsnandet tillhör Gud.

Var Steg 6 finns i Stora Boken

Själva steget står i listan över de Tolv Stegen i kapitlet Hur det fungerar (sidan 59). Anvisningarna för hur man arbetar med det kommer ett kapitel senare, i Till handling, på sidan 76. Stora Boken ger Sjätte Steget exakt ett stycke, och den kortheten är inte försummelse. Den är en signal om att arbetet här är inåtvänt. Förberedelsen betyder också något. Efter Femte Steget låter boken oss återvända hem, hitta en stilla timme och noggrant gå igenom de första fem stegen, eftersom ”vi bygger ett valv genom vilket vi till sist ska gå som en fri man” (sidan 75). Vi kontrollerar vårt arbete så som en byggare kontrollerar en grund. Först när vi är nöjda med att de första fem stenarna är solida tittar vi på Sjätte Steget.

Hur Stora Boken säger att man arbetar med det

Stycket på sidan 76 öppnar rakt: ”Vi har betonat villighet som oumbärlig.” Sedan ställer det en fråga till oss: ”Är vi nu redo att låta Gud avlägsna från oss allt som vi har erkänt är förkastligt?” Det driver frågan vidare och undrar om Han kan ta dem alla, varenda en (sidan 76). Läs det långsamt. Listan över förkastliga saker kom inte från en predikant eller en broschyr. Den kom från vår egen inventering i Fjärde Steget och vår egen mun i Femte Steget. Vi erkände de här sakerna själva. Sjätte Steget frågar bara om vi menade det.

Sedan kommer meningen som gör det här steget genomförbart för verkliga människor: ”Om vi fortfarande klamrar oss fast vid något som vi inte vill släppa, ber vi Gud hjälpa oss att bli villiga” (sidan 76). Det är hela metoden. Vi sitter stilla med det som inventeringen visade oss. Vi ställer frågan ärligt. Där svaret är ja tackar vi Gud. Där svaret är nej låtsas vi inte och förtvivlar inte. Vi ber om den villighet vi saknar. Boken har redan berättat varför vi inte bara kan laga oss själva; sidan 62 spårar våra problem till deras rot: ”Själviskhet – självupptagenhet! Det, tror vi, är roten till våra problem.” Ett självupptaget sinne kan inte rycka upp sin egen självupptagenhet med rötterna. Så vi ber om hjälp att bli redo, på samma sätt som vi bad om hjälp att bli nyktra.

Vad som förändras när vi blir helt och hållet beredda

Något stilla men verkligt förskjuts i Sjätte Steget. Vi slutar försvara just de saker som har slagit oss. I åratal skyddade vi våra förbittringar eftersom de kändes som rättvisa, våra rädslor eftersom de kändes som försiktighet, vår stolthet eftersom den kändes som värdighet. Att bli helt och hållet beredd betyder att vi äntligen lägger dem där inventeringen sa att de hör hemma: inte som personlighet, utan som de hinder som står mellan oss och Gud och andra människor. Det här är Tredje Stegets beslut tillämpat på vår karaktär. Och det kräver inte omedelbar helgonlikhet. Sidan 60 säger det rakt ut: ”Vi eftersträvar andliga framsteg snarare än andlig fullkomlighet.” Helt och hållet beredd betyder inte helt och hållet lagad. Det betyder att ingenting på listan längre är undantaget.

Här kommer den ärliga delen. De flesta av oss når Sjätte Steget och upptäcker att vi fortfarande tycker om några av våra defekter. Ilska ger resultat. Stolthet känns som ryggrad. Oro känns ansvarsfull. Under allt sitter en verklig rädsla: om Gud tar bort allt det här, vad finns det kvar av mig? Den rädslan förtjänar respekt, inte skam, och boken svarar tyst på den. Den ber oss aldrig känna oss redo eller njuta av utsikten. Den frågar om vi är villiga, och när vi inte är det ger den oss en enda anvisning: be Gud hjälpa oss att bli villiga (sidan 76). Att vara villig att bli villig räknas. Det vi inte kan göra är att skära ut en favoritdefekt och behålla den med avsikt, eftersom sidan 59 redan varnade oss för att ”Halvmesyrer gav oss ingenting.”

När vi kan svara med ett helhjärtat ja, eller åtminstone en ärlig bön mot ja, för boken oss rakt framåt. De allra närmaste raderna på sidan 76 ger oss Sjunde Steget, där vi ödmjukt ber Gud ta det vi har blivit beredda att släppa. Sjätte Steget packar väskorna. Sjunde Steget lämnar över dem.