Skriver AA under domstolsintyg eller skriver brev åt domstolar och kriminalvård?
Kort sagt:
- Stora Boken säger ingenting om domstolsintyg, villkorlig dom eller brev till domstolar. Domstolar förekommer bara i förbigående i texten från 1939: Bills gamle skolkamrat besparades intagning när två män ”dök upp i rätten och övertalade domaren att skjuta upp hans intagning” (s. 9); en medlem som gottgjorde stod inför en arresteringsorder på grund av obetald underhållsskyldighet (s. 79); och kapitel 7 förutser att medlemmar gör resor till ”polisdomstolar” för att hjälpa andra alkoholister (s. 97).
- Dagens gruppbroschyr räknar, bland sådant som AA inte gör, upp att ”Lämna referensbrev till villkorliga frigivningsnämnder, advokater, domstolsföreträdare, skolor, företag, sociala myndigheter eller någon annan organisation eller institution.” (P-16, 2018). AA för inte heller medlemsregister eller ”Följa upp eller försöka kontrollera sina medlemmar” (P-16, 2018).
- Om en grupp eller en medlem får skriva under ett närvarointyg avgörs inte av någon text i våra källor. P-16 hänvisar till en AA-riktlinje, ”Samarbete med domstols-, rattfylleri- och liknande program”, som inte finns i våra källor.
- Dessa texter beskriver vad AA och dess grupper gör. Domstolar och kriminalvårdskontor ställer sina egna krav.
Texten från 1939
Stora Boken tar inte upp domstolsbeslutad närvaro. Domstolar förekommer på tre ställen. I ”Bills berättelse” hade den gamle skolkamraten som förde budskapet till Bill varit på väg att bli intagen tills ”två män hade dykt upp i rätten och övertalat domaren att skjuta upp hans intagning” (s. 9). Och i kapitel 7 kan det att hjälpa andra innebära ”otaliga resor till polisdomstolar, sanatorier, sjukhus, fängelser och mentalsjukhus” (s. 97). I båda fallen går människor till rätten på en drinkares vägnar. Det tredje är i kapitel 6, om gottgörelse: en man vars första hustru ”gick till domstol och fick en order om hans arrestering” (s. 79) på grund av obetald underhållsskyldighet skrev till henne i stället för att gå fram till domaren, och saken löstes (s. 79). Inget av de tre handlar om att rapportera om någons närvaro.
Vad boken säger om påtryckning är blandat, och värt att läsa i sin helhet: - Om nykomlingen och programmet är den bestämd med att ingen ska puffas på. ”Han bör inte puffas eller tryckas på av dig, hans hustru eller hans vänner.” (s. 95). När en man får boken är ”det bäst att ingen säger till honom att han måste följa dess förslag” (s. 144). - Om själva drickandet godkänner den bestämdhet utifrån. Kapitel 10 råder en arbetsgivare att säga till en alkoholistisk anställd att hans drickande ”måste upphöra” (s. 141), och säger ”En bestämd hållning i det här läget har hjälpt många av oss.” (s. 142). Om mannen inte slutar kan han lika gärna avskedas (s. 141–142).
Boken skiljer alltså mellan påtryckning att sluta dricka, som den inte invänder mot från en arbetsgivare, och påtryckning att följa dess förslag, som den avråder från (”ju mer du skyndar på honom, desto längre kan hans tillfrisknande dröja”, s. 113). Den säger ingenting om att någon kontrollerar närvaro.
Texterna från 1946–47
- Den långa formen av Tradition 3: medlemskapet ska aldrig vara beroende ”av pengar eller likformighet” (s. 563).
- Bill W. om medlemmen, 1946: ”Han skriver under ingenting, går med på ingenting, lovar ingenting.” (P-17, ”Vem är medlem i Anonyma Alkoholister?”, 1946). ”Vi kräver ingenting.” (samma essä).
- Om auktoritet, 1947: i AA finns ”inget krav att alkoholister ska anpassa sig till AA:s principer, ingen som är satt i personlig auktoritet över någon annan” (P-17, ”Will A.A. Ever Have a Personal Government?”, 1947).
- Tradition 6: en AA-grupp ”kan samarbeta med vem som helst”, men inte så långt som till ”anknytning eller stöd, verkligt eller underförstått” (s. 564).
Ingen av dessa talar om domstolsintyg. De beskriver en gemenskap som inte har något grepp om sina medlemmar och inte är ansvarig inför något utomstående organ.
År 1955 nämnde Bill en domstolsrelaterad sed som han räknade till de skadliga brotten mot anonymiteten under AA:s första år: medlemmar som ”satt på bänkar med domare vid polisdomstolar och gav råd om vilka fyllon i raden som skulle till AA och vilka till fängelse” (P-17, ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma”, 1955). Hans invändning gällde, i sitt sammanhang, att medlemmar offentligt använde AA-namnet i offentliga angelägenheter.
Idag (2018)
AA-gruppen … där allting börjar (P-16), ”Vad AA inte gör”, omfattar: - Föra medlemsregister eller sjukjournaler. - Följa upp eller försöka kontrollera sina medlemmar. - ”Lämna referensbrev till villkorliga frigivningsnämnder, advokater, domstolsföreträdare, skolor, företag, sociala myndigheter eller någon annan organisation eller institution.” (P-16, 2018).
Samma broschyr beskriver samarbete med domstolarna på servicearbetets nivå: kommittéerna för samarbete med yrkesverksamma arbetar med lärare, läkare, präster, domstolsföreträdare och andra som möter aktiva alkoholister, på grundval av ”samarbete men inte anknytning” (P-16, 2018), och kriminalvårdskommittéer tar AA-möten till fängelser och häkten där det är tillåtet. Bland de AA-riktlinjer den nämner finns ”Samarbete med domstols-, rattfylleri- och liknande program.” Den riktlinjen finns inte i våra källor, så den här sidan säger inte vad den innehåller.
Vad våra källor inte avgör
Texterna i våra källor säger att AA inte skriver referensbrev och inte bevakar eller följer upp sina medlemmar. De säger inte om en mötessekreterare eller en medlem får skriva under ett intyg som visar att någon har varit närvarande, och den här sidan svarar inte på det. Fråga gruppen, den lokala intergruppen eller centralkontoret, eller se AA:s riktlinje om domstolsprogram.
Läs själv
- Kapitel 7, ”Att arbeta med andra” (s. 89–103): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt7.pdf
- Kapitel 10, ”Till arbetsgivare” (s. 136–150): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_chapt10.pdf
- Bilaga I, ”AA-traditionen” (s. 561–566): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_appendicei.pdf
- P-17, A.A. Tradition — How It Developed: https://www.aa.org/sites/default/files/literature/assets/p-17_AATraditions.pdf
- P-16, AA-gruppen … där allting börjar (”What A.A. Does Not Do”, s. 39): https://www.aa.org/sites/default/files/literature/p-16_0723.pdf
- Se även: Är AA ett behandlingsprogram? Erbjuder det avgiftning, boende eller rådgivning? · Varifrån kommer ”samarbete men inte anknytning”?
Källor
| Källa | Sidor | Först publicerad |
|---|---|---|
| Alcoholics Anonymous, kapitel 1, 6, 7, 8, 10 | 9, 79, 95, 97, 113, 141–142, 144 | 1939 |
| Alcoholics Anonymous, bilaga I, Tradition 3 och 6 (lång form) | 563–564 | 1946 |
| P-17, ”Who Is a Member of Alcoholics Anonymous?” | — | 1946 |
| P-17, ”Will A.A. Ever Have a Personal Government?” | — | 1947 |
| P-17, ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma” | — | 1955 |
| P-16, AA-gruppen … där allting börjar | 25–26, 37, 39 | 2018 |
Sidnumren i Stora Boken är från den fjärde upplagan (2001).
Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angiven källa; Stora Boken och P-16 är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.