Prata med Recovery EinsteinDu är inte ensam – dag som natt
Startsida › AA-frågor, från böckerna › Traditionerna

Tradition 11: gör AA reklam?

Kort sagt:

  • Den långa versionen av Tradition 11 säger att AA ”bör undvika sensationell reklam”, att medlemmars namn och bilder som AA-medlemmar inte ska sändas, filmas eller tryckas offentligt, och att PR ska vila på ”dragningskraft snarare än reklamkampanjer” (s. 565).
  • Den säger inte att AA måste hålla sig dolt. År 1946 kritiserade Bill W. grupper som undvek all publicitet, eftersom de glömde alkoholisterna i staden som inte hade hört att AA fanns.
  • Det AA undviker är att sälja och berömma sig självt: ”Det finns aldrig något behov av att berömma oss själva. Vi tycker att det är bättre att låta våra vänner rekommendera oss” (s. 565).

Vad den långa versionen säger (s. 565)

Tradition 11 i den långa versionen har fem meningar:

  1. Relationer med allmänheten ”bör präglas av personlig anonymitet” (s. 565).
  2. ”Vi anser att AA bör undvika sensationell reklam” (s. 565).
  3. Medlemmars namn och bilder som AA-medlemmar ”bör inte sändas, filmas eller tryckas offentligt” (s. 565).
  4. PR ”bör vägledas av principen om dragningskraft snarare än reklamkampanjer” (s. 565).
  5. ”Det finns aldrig något behov av att berömma oss själva. Vi tycker att det är bättre att låta våra vänner rekommendera oss” (s. 565).

Ordet i den långa versionen är sensationell reklam. Den korta versionen släpper det och behåller ”dragningskraft snarare än reklamkampanjer” tillsammans med personlig anonymitet gentemot press, radio och film (s. 562). Den långa versionen förbjuder inte att låta allmänheten veta att AA finns. Den ger också de förtroendevalda uppgiften att sköta AA:s övergripande kontakter med allmänheten, på gruppernas uppdrag (s. 565), vilket förutsätter att AA har kontakter med allmänheten.

Vad Bill W. skrev i ”Anonymitet” (1946)

Två sorters misstag. Bill beskriver grupper i båda ytterligheterna (P-17, s. 43). Vissa, särskilt nya, uppträdde ”som hemliga sällskap” och höll även sina vänner och familjer utanför (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 43). Andra annonserade sin verksamhet vid varje tillfälle och satte medlemmars namn på offentliga talarstolar (P-17, s. 43).

Att gömma sig kostar. Grupper som undviker all publicitet år efter år växer långsamt och ”blir unkna” (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 46). I sin oro för att hålla hemligheter ”glömmer de sin förpliktelse mot andra alkoholister i sina samhällen” (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 46) som inte har hört att AA har kommit till stan. Vanligtvis brister försiktigheten: möten öppnas för familj och vänner, läkare och präster bjuds in, och ”Till slut tar gruppen den lokala tidningens hjälp” (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 47).

Varför tystnad fungerar bättre än reklam. Reportrar som bevakar AA klagar först över att skriva utan namn, och blir sedan AA:s vänner när de ser en grupp människor som inte vill ha någon personlig publicitet (P-17, s. 45). Allmänheten, trött på påtryckningsförsäljning och spektakulär reklam, dras till AA:s stillhet, blygsamhet och anonymitet (P-17, s. 45). Bills sammanfattning: ”Vår PR-policy bör huvudsakligen vila på principen om dragningskraft och sällan, om någonsin, på reklamkampanjer” (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 47).

Gränsen. En ny medlem ska inte rusa till en tidning eller en mikrofon, och ingen bör offentliggöra AA ”utan att vara säker på sin egen grupps godkännande” (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 46). Medlemmar och grupper får själva avgöra hur långt de släpper anonymiteten, med ett undantag: ingen, som skriver eller talar för publicering som AA-medlem, avslöjar sitt fullständiga namn (P-17, s. 47).

Tillbakablick 1955 (daterat)

År 1955 berättade Bill om medlemmar som försökte använda AA:s namn kommersiellt, bland annat en som planerade en sponsrad serie radio-”föreläsningar” om AA åt ett livförsäkringsbolag (P-17, s. 53). AA:s huvudkontor invände och projektet lades ned (P-17, s. 53–54). Bill fruktade att varje reklammänniska i AA skulle hitta en kommersiell sponsor och använda AA:s namn för att sälja vad som helst (P-17, s. 54). Redaktörer, skrev han, litade på AA därför att det vägrade annonsera sina ledare eller medlemmar, en ”märklig och uppfriskande nyhet” för dem (P-17, ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma”, 1955, s. 57).

Senare, som jämförelse (daterat)

Tolv traditioner illustrerade (P-43, 1971) gör samma poäng från andra hållet: en sjuk alkoholist som aldrig träffar en medlem kommer att få svårt att hitta AA ”om den lokala gruppen tycker att den också ska vara anonym” (P-43, 1971, ”Elfte Traditionen”).

Vad texten avgör

AA gör inte reklam för sig självt, berömmer sig inte, använder inte sensationell reklam och sätter inte medlemmars ansikten och namn inför allmänheten. Det gör sig däremot känt, och texten från 1946 behandlar en grupp som gömmer sig för alkoholisterna omkring sig som att den svikit dem. Var exakt ”att göra sig känd” blir ”reklamkampanj” anges inte; den långa versionen ger principen, inte en lista.

Läs själv

Källor

Källa Sidor Först publicerad
De Tolv Traditionerna, lång version, Tradition 9 och 11 (Stora Bokens bilaga I) 565 AA Grapevine, 1946; i Stora Boken från 1955
De Tolv Traditionerna, kort version 562 före 1950
Bill W., ”Anonymitet” (P-17) 41–47 AA Grapevine, 1946
Bill W., ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma” (P-17) 48–58 1955
P-43, Tolv traditioner illustrerade Elfte Traditionen © 1971 (uppdaterad 2023)

Sidhänvisningarna till Stora Boken gäller den fjärde utgåvan (2001). Sidhänvisningarna till P-17 är broschyrens tryckta sidnummer (© 2019), som stämmer med aa.orgs kostnadsfria PDF.

Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angivna källor; Stora Boken och P-43 är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc., omtryckta av A.A. World Services.

De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.