Prata med Recovery EinsteinDu är inte ensam – dag som natt
Startsida › AA-frågor, från böckerna › Traditionerna

Tradition 12: betyder anonymitet att hålla AA hemligt?

Kort sagt:

  • Nej. Den långa versionen av Tradition 12 handlar om ödmjukhet, inte hemlighetsmakeri: anonymitet ”påminner oss om att vi ska sätta principer före personligheter; att vi verkligen ska utöva en äkta ödmjukhet” (s. 566).
  • År 1946 skrev Bill W. att få medlemmar var anonyma i det dagliga livet, och att de hade släppt anonymiteten inför vänner och bekanta med avsikt, eftersom de människorna ”borde känna till Anonyma Alkoholister”.
  • Den enda fasta gränsen går vid allmänna medier: inga fullständiga namn eller bilder som AA-medlemmar i press, radio eller film. Allt närmare hemmet överlåts åt varje medlem och grupp.
  • Varje medlem får behålla så mycket personlig anonymitet som han vill, och andra måste respektera det.

Vad den långa versionen säger (s. 565–566)

Tradition 12 är den sista av de tolv. AA tror att anonymitetens princip har en ”oerhörd andlig” betydelse (s. 565–566). Den påminner medlemmar om att sätta principer före personligheter och att utöva ”en äkta ödmjukhet” (s. 566). Syftet: ”för att våra stora välsignelser aldrig ska fördärva oss; för att vi för alltid ska leva i tacksam begrundan av Honom som råder över oss alla” (s. 566).

Det finns inget i den om att gömma AA, gömma möten eller gömma att man tillhör. Den praktiska regeln om namn finns i Tradition 11, och den gäller allmänna medier: medlemmars namn och bilder ”som AA-medlemmar bör inte sändas, filmas eller tryckas offentligt” (s. 565).

Vad Bill W. skrev i ”Anonymitet” (1946)

Vad anonymitet betyder. Ordet ”anonym” påminner medlemmar om att sätta principer före personligheter, och visar att rörelsen har givit upp personlig glorifiering inför allmänheten (P-17, s. 41).

Medlemmar gömde sig inte. Bill säger rakt ut att få medlemmar var anonyma i sina dagliga kontakter (P-17, s. 43–44). ”Vi har släppt anonymiteten på den här nivån därför att vi tycker att våra vänner och bekanta borde känna till Anonyma Alkoholister” (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 44), och för att medlemmarna ville bli av med rädslan för att erkänna att de var alkoholister. Medlemmar talade ofta under sina egna namn vid halvoffentliga sammankomster, och bad bara att reportrar inte skulle trycka dem (P-17, s. 44).

Var gränsen går. Om varje medlem kände sig fri att publicera sitt eget namn, sin bild och sin historia skulle AA kastas in i oändlig personlig publicitet, så gränsen måste dras där (P-17, s. 44). Bill föreslog tre punkter (P-17, s. 44): 1. Det är ”varje AA-medlems privilegium att hölja sig” i så mycket anonymitet som han vill, och andra bör respektera det (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 44). 2. En medlem bör respektera sin egen grupps känsla för anonymitet i deras stad. 3. Ingen medlem bör publicera sitt namn eller sin bild i allmänna medier i samband med AA-verksamhet, även om han kan använda sitt namn i annan offentlig verksamhet så länge han inte avslöjar sitt AA-medlemskap.

Att skydda nykomlingar. En nykomlings anonymitet bör hållas så länge han vill ha den, även under ett antaget namn, eftersom AA lovade den när han kom (P-17, s. 46).

Hemlighetsmakeri är också ett misstag. Grupper som stänger in sig år efter år blir unkna och glömmer ”sin förpliktelse mot andra alkoholister i sina samhällen” (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 46). Se Tradition 11: gör AA reklam?

Hans sammanfattning. Med ett viktigt undantag ”överlåts strikt åt den enskilde eller den grupp det gäller” hur långt varje medlem eller grupp släpper anonymiteten (P-17, ”Anonymitet”, 1946, s. 47). Undantaget är publicering: när man skriver eller talar för publicering som AA-medlem avslöjar ingen sitt fullständiga namn (P-17, s. 47).

Bill 1955 (daterat)

Nio år senare var han lika tydlig: ”ingen AA-medlem behöver vara anonym inför” familj, vänner eller grannar, och att berätta för dem är oftast rätt och bra (P-17, ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma”, 1955, s. 56). Att tala vid grupp- eller halvoffentliga AA-möten innebär ingen särskild fara, ”förutsatt att pressrapporter bara avslöjar förnamn” (P-17, ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma”, 1955, s. 56). Inför den breda allmänheten är dock ”avslöjandet av fullständiga namn och bilder farans punkt” (P-17, ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma”, 1955, s. 56).

Vad detta innebär

Anonymitet i Traditionerna är inget hemlighetslöfte. Det är ödmjukhet (ingen personlig ära av AA) plus en offentlig regel (inga namn och ansikten som AA-medlemmar i medierna), plus respekt för den som vill vara privat. Att berätta för sina vänner och bekanta att man är med i AA är något som texten från 1946 beskriver medlemmar som gör som en självklarhet, och artikeln från 1955 lägger till familj och grannar.

Läs själv

Källor

Källa Sidor Först publicerad
De Tolv Traditionerna, lång version, Tradition 11 och 12 (Stora Bokens bilaga I) 565–566 AA Grapevine, 1946; i Stora Boken från 1955
Bill W., ”Anonymitet” (P-17) 41–47 AA Grapevine, 1946
Bill W., ”Varför Anonyma Alkoholister är anonyma” (P-17) 56 1955

Sidhänvisningarna till Stora Boken gäller den fjärde utgåvan (2001). Sidhänvisningarna till P-17 är broschyrens tryckta sidnummer (© 2019), som stämmer med aa.orgs kostnadsfria PDF.

Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angivna källor; Stora Boken är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc., omtryckta av A.A. World Services.

De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.