Tradition 6: kan en AA-grupp samarbeta med ett behandlingshem?
Kort sagt:
- Nej. Den långa versionen säger att en AA-grupp ”kan samarbeta med vem som helst”, men att ”ett sådant samarbete” aldrig bör ”gå så långt som till anknytning eller stöd, verkligt eller underförstått” (s. 564). ”En AA-grupp kan inte binda sig till någon” (s. 564).
- Texten från 1946 använder inte ordet ”behandlingshem”. Dess ord är ”sjukhus, liksom andra platser för återhämtning”, och den säger att de ”bör ligga väl utanför AA – och stå under medicinsk tillsyn” (s. 564).
- Samarbete är i sin ordning. År 1946 skrev Bill W.: ”Överallt samarbetar vi med sjukhus” (P-17, ”Pengar”, 1946), och dagens gruppbroschyr beskriver hur grupper hyr lokaler i inrättningar och hur medlemmar tar med AA till patienter (P-16, 2018). Ett partnerskap, ett gemensamt namn, pengar åt endera hållet eller allt som får gruppen att se ut som en del av inrättningen är det inte.
- Traditionen binder AA-grupper. Den styr inte behandlingshem, som står fria att drivas så som deras ägare bestämmer.
Vad den långa versionen säger
Tradition 6 är den längsta av de tolv (s. 563–564). I tur och ordning: - Pengar, egendom och auktoritet ”kan lätt avleda oss från vårt andliga huvudsyfte” (s. 563). - Egendom som verkligen är till nytta för AA bör vara en egen juridisk person, ”så att det materiella skiljs från det andliga” (s. 564). - ”En AA-grupp som sådan bör aldrig bedriva affärsverksamhet.” (s. 564). - Klubbar och sjukhus som kräver mycket egendom eller administration bör vara egna juridiska personer ”och så avskilda att grupperna vid behov fritt kan släppa dem” (s. 564). ”Därför bör sådana verksamheter inte använda AA:s namn.” (s. 564). Ansvaret för att leda dem ligger ”helt och hållet hos dem som bekostar dem” (s. 564). - ”Men sjukhus, liksom andra platser för återhämtning, bör ligga väl utanför AA – och stå under medicinsk tillsyn.” (s. 564). - Samarbete med vem som helst, men aldrig ”anknytning eller stöd, verkligt eller underförstått” (s. 564). ”En AA-grupp kan inte binda sig till någon.” (s. 564).
Den långa versionen av Tradition 3 säger samma sak från andra hållet: två eller tre alkoholister kan kalla sig en AA-grupp ”förutsatt att de som grupp inte har någon annan anknytning” (s. 563).
Den korta versionen behåller kärnan: ”En AA-grupp bör aldrig gå i borgen för, bekosta eller låna ut AA:s namn till någon närbesläktad sammanslutning eller något utomstående företag” (s. 562). Ett behandlingshem är en närbesläktad sammanslutning.
Varför: vad AA prövade på 1940-talet
Bill W.:s essäer visar att Traditionen växte fram ur erfarenhet av just den här sortens arrangemang.
Nyktringsplatser som drevs av grupper. Några grupper, som saknade sjukhussängar de hade råd med, inrättade egna och anställde föreståndare och sjuksköterskor. När en grupp drev det ”slog det nästan alltid tillbaka” (P-17, ”Sjukhus och AA”, 1947), eftersom det drog in gruppen i en verksamhet som få AA-medlemmar visste något om. Grupper som samlade in offentliga pengar till ”AA-sjukhus” klarade sig inte bättre. Platser som drevs av enskilda AA-medlemmar under medicinsk tillsyn gick bättre, och skälet som Bill anger är Traditionen i en mening: ”Eftersom det inte är ett gruppprojekt och inte bär AA:s namn kan man ta de här satsningarna eller låta bli.” (P-17, ”Sjukhus och AA”, 1947).
AA-sjukhus. ”För flera år sedan brukade vi tro att AA skulle ha egna sjukhus, vilohem och gårdar.” År 1946: ”Numera är vi lika övertygade om att vi inte bör ha något sådant.” (P-17, ”Pengar”, 1946). ”Sjukhusvård är absolut läkarens uppgift” (P-17, ”Pengar”, 1946).
Hur samarbetet såg ut. I samma essä: ”Överallt samarbetar vi med sjukhus.” (P-17, ”Pengar”, 1946). Sjukhus gav AA särskilda privilegier och arbetsarrangemang; några rådfrågade AA; några anställde AA-sjuksköterskor och vårdare. ”Men ingen av dessa inrättningar är känd som ’AA-sjukhus’.” (P-17, ”Pengar”, 1946).
Andra saker, hur goda de än är. ”Som grupper kan vi inte ge stöd åt, bekosta eller ingå allians med någon annan sak, hur god den än är” (P-17, ”Farorna med att knyta AA till andra projekt”, 1947). AA-medlemmar får arbeta inom alkoholområdet, behandling inräknad, ”om de bara agerar som enskilda och är rädda om AA:s namn” (P-17, ”Farorna med att knyta AA till andra projekt”, 1947). Bills sammanfattning: ”AA sponsrar inga projekt på andra områden.” (P-17, ”Farorna med att knyta AA till andra projekt”, 1947).
År 1957 var han tydlig om behandling. En AA-grupp bör inte heller alliera sig, skrev han, ”med något särskilt märke av medicinsk eller psykiatrisk behandling” (AA blir myndigt, 1957). I nästa andetag: ”Vi kan samarbeta med vem som helst.” (AA blir myndigt, 1957).
I praktiken
Lägger man den långa versionen och essäerna tillsammans: - I sin ordning: en grupp som hyr en lokal i en behandlingsinrättning; medlemmar som tar med möten in i en inrättning; medlemmar som arbetar på en inrättning som enskilda; att ge personalen information om AA. - Inte i sin ordning för en grupp: att drivas, finansieras eller betalas av en inrättning, eller att finansiera en; att en inrättning använder gruppens AA-namn, eller att gruppen tar inrättningens namn; varje gemensamt program eller ”partnerskap” som får gruppen att se ut som en del av inrättningen, även underförstått (”verkligt eller underförstått”, s. 564).
En senare broschyr tillämpar samma resonemang på gruppers namn: en grupp som möts i en behandlingsinrättning bör kalla sig något helt annat än inrättningen, så att det är tydligt att gruppen ”helt enkelt hyr lokal där för möten” (P-16, 2018). Den sammanfattar policyn som ”samarbete men inte anknytning” (P-16, 2018).
Vad Traditionen inte gör
Den dömer inte ut behandling. Den långa versionen säger att sjukhus och platser för återhämtning hör hemma utanför AA och under medicinsk tillsyn; den säger inte att de är dåliga. Bill ansåg att sjukhusvård var läkarens uppgift (P-17, ”Pengar”, 1946), och berömde de AA-medlemmar som skötte sådana platser väl (P-17, ”Sjukhus och AA”, 1947).
Och den binder inte behandlingshemmet. Traditionerna styr AA-grupper och AA som helhet. En inrättning är ansvarig inför dem som betalar för den (s. 564), inte inför AA:s Traditioner. Frågan som Traditionen besvarar är vad en AA-grupp får knyta sig till, och svaret är ingen.
Läs själv
- Bilaga I, ”AA-traditionen” (s. 561–566), gratis från AA: https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_appendicei.pdf
- P-17, AA-traditionen: så utvecklades den (”Sjukhus och AA”, ”Pengar”, ”Farorna med att knyta AA till andra projekt”): https://www.aa.org/aa-tradition-how-it-developed
- P-16, AA-gruppen (”Att namnge en AA-grupp”): https://www.aa.org/sites/default/files/literature/p-16_0723.pdf
- Se också: Rekommenderar Stora Boken behandlingshem? · Tradition 5: vad är en grupps enda syfte?
Källor
| Källa | Sidor | Först publicerad |
|---|---|---|
| Anonyma Alkoholister, bilaga I, Tradition 6 (korta och långa versionen); den långa versionen av Tradition 3 | 562–564 | 1946 |
| P-17, ”Money” | — | 1946 |
| P-17, ”Sjukhus och AA” (utdrag ur ”Tillräcklig sjukhusvård”); ”Farorna med att knyta AA till andra projekt” | — | 1947 |
| AA blir myndigt, ”Enighet” (Tradition 4 och 6) | — | 1957 |
| P-16, AA-gruppen … där allting börjar | 17–18, 25, 39 | tryckningen 2018 |
Sidnumren i Stora Boken är från den fjärde upplagan (2001). Vårt exemplar av AA blir myndigt har inga tryckta sidnummer, så den anges med bok och år.
Recovery Starts är oberoende och har ingen anknytning till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angivna källor. Stora Boken, AA blir myndigt och P-16 är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.