Är Traditionerna bara formaliteter?
Kort sagt:
- Nej. Stora Boken presenterar Traditionerna som AA:s bästa svar på två frågor om liv och död: hur AA bäst kan fungera, och hur det kan förbli helt och överleva (s. 561). Utan enighet, står det, ”kommer de flesta av oss till slut att dö ensamma” (s. 561).
- Traditionerna skriver ner sådant som redan hade gått fel: medlemskapsregler som skulle ha stängt ute nio tiondelar av de tidiga medlemmarna, grupper som gav sig in på sjukhusverksamhet, strider om pengar och klubbar, medlemmar som använde AA:s namn för sina egna ändamål.
- De är inte heller regler. År 1955 sade Stora Boken att ingen av dem hade ”kraften hos regler eller lagar” (s. xix), och Bill W. varnade för att om AA gjorde dem stela kunde ”bokstaven krossa den andan”. Grupper följer dem av egen vilja, av samma skäl som medlemmar följer Stegen.
Vad Stora Boken säger att de är till för (bilaga I)
Bilaga I inleds med att säga vad som står på spel. AA har betytt ”skillnaden mellan elände och nykterhet, och ofta skillnaden mellan liv och död” för sina medlemmar, och kan betyda lika mycket för alkoholister som ännu inte har nåtts (s. 561). Inget samfund har alltså haft ett mer brådskande behov av bestående enighet: ”Vi alkoholister ser att vi måste arbeta tillsammans och hålla ihop, annars kommer de flesta av oss till slut att dö ensamma” (s. 561). Traditionerna är ”de bästa svar som vår erfarenhet hittills har givit” på hur AA bäst kan fungera och förbli helt (s. 561).
Den långa versionen utgår från samma plats. Varje medlem är bara en liten del av en stor helhet, och ”AA måste fortsätta leva, annars kommer de flesta av oss säkerligen att dö” (s. 563). Dess sjunde Tradition ger skälet bakom flera av de andra: ”Erfarenheten har lärt oss att det inte finns något som lika säkert förstör vårt andliga arv som fåfänga tvister om egendom, pengar och makt” (s. 564).
Varifrån de kom: erfarenhet, inte teori
Bill W.:s essäer från 1946–47 visar hur Traditionerna växte fram ur bekymmer:
- Medlemskap. När kontoret samlade in gruppernas medlemskapsregler fann Bill att om alla hade tillämpats ”skulle det ha varit praktiskt taget omöjligt för någon alkoholist” att ansluta sig; omkring nio tiondelar av de äldsta medlemmarna skulle aldrig ha kommit med (P-17, ”Vem är medlem i Anonyma Alkoholister?”, 1946, s. 11).
- Sjukhus och affärer. Grupper som drev egna nyktringsplatser fann att det drog in dem i affärsverksamhet, och att det nästan alltid slog tillbaka (P-17, s. 15).
- Klubbar. Den första klubben i New York trasslade in grupperna, klubben och områdets pengar i flera år (P-17, s. 19–20).
- Pengar. Bill såg ”den stora prövningen av dess egen framgång och välgång” som AA:s yttersta test (P-17, ”Pengar”, 1946, s. 35).
- Auktoritet. Varje gång Bill själv försökte styra AA blev han ”nedskriken” (P-17, s. 39).
Stora Bokens förord från 1955 sammanfattar det: när AA växte mötte det just de problem man fruktat, om pengar, makt och splittring, ”i varje grupp” (s. xix). Därur kom övertygelsen att AA måste enas eller dö (s. xix).
Hur allvarligt Bill menade dem (P-17:s förord, 1955)
- Enighet sköter sig inte själv. Liksom det personliga tillfrisknandet skulle AA alltid behöva arbeta för den, med ärlighet, ödmjukhet och ”framför allt – vaksamhet” (P-17, förordet, 1955, s. 5). Bill ber varje medlem att vara lika medveten om vad som hotar AA som om sina egna brister, ”Ty hela rörelser har förr också gått på fyllan!” (P-17, förordet, 1955, s. 5).
- Han kallar de Tolv Punkterna ”vårt första försök att formulera sunda principer för gruppens uppträdande och för kontakterna med allmänheten” (P-17, förordet, 1955, s. 5), och berättar att många medlemmar kände ”att vi borde tillämpa dem lika allvarligt på vårt gruppliv som vi tillämpar de Tolv Stegen för tillfrisknande” på sig själva (P-17, förordet, 1955, s. 5).
Men inte som regler
I samma förord varnar Bill för det motsatta misstaget. ”Ingen uppfann Anonyma Alkoholister. Det växte fram” (P-17, förordet, 1955, s. 5). Erfarenhet blev policy, sedan tradition, och han hoppades att den processen aldrig skulle upphöra. ”Skulle vi någonsin bli för stela kan bokstaven krossa den andan” (P-17, förordet, 1955, s. 5). AA kunde göra sig själv till offer ”genom småaktiga regler och förbud” eller be alkoholister att godta stela idéer eller hålla sig borta (P-17, förordet, 1955, s. 5). ”Ändå betyder lärdomarna av vår erfarenhet mycket” (P-17, förordet, 1955, s. 5).
År 1947 förklarade han varför grupper håller sig till dem utan att någon verkställer det. Medlemmar följer Stegen av egen vilja eftersom de föredrar tillfrisknande framför döden; grupper följer Traditionerna ”av precis samma skäl”, eftersom de ser att ”de skulle upplösas om de inte gjorde det” (P-17, ”Kommer AA någonsin att få en personlig regering?”, 1947, s. 38).
Stora Bokens förord från 1955 tillägger att även om ingen av principerna hade kraften hos regler eller lagar, var de så allmänt accepterade 1950 att AA:s första internationella konferens, i Cleveland, bekräftade dem (s. xix).
Vad detta innebär
Traditionerna är ingen dekoration och ingen byråkrati. De är AA:s redovisning av hur grupper nästan förstörde sig själva, nedskriven så att nyare grupper slipper lära sig det på samma sätt. De är inte heller lagar: ingen kan verkställa dem, och Bill fruktade vad som skulle hända om någon försökte. En grupp som bara läser de korta enradsversionerna missar det mesta av den historien. Den långa versionen och Bills essäer behåller skälen. Se Vad är den långa versionen, och varför läsa den i stället för den korta versionen?
Läs själv
- Bilaga I, den långa formen av Traditionerna (s. 561–566), gratis från AA: https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_appendicei.pdf
- Förord till andra upplagan (s. xv–xxi): https://www.aa.org/sites/default/files/2021-11/en_bigbook_forewordsecondedition.pdf
- P-17, AA-traditionen: så utvecklades den (förordet s. 4–10; essäer s. 11–58): https://www.aa.org/sites/default/files/literature/assets/p-17_AATraditions.pdf
- Se också: Varför skrevs de Tolv Traditionerna? · Är Traditionerna regler? Vem gäller de – grupper eller medlemmar?
Källor
| Källa | Sidor | Först publicerad |
|---|---|---|
| Anonyma Alkoholister, bilaga I, ”AA-traditionen”, och den långa versionen | 561–566 | Den långa versionen: AA Grapevine, 1946; bilagan från 1955 |
| Bill W., ”Vem är medlem i Anonyma Alkoholister?” (P-17) | 11–14 | AA Grapevine, 1946 |
| Bill W., ”Sjukhus och AA” (P-17) | 15–16 | AA Grapevine, 1947 |
| Bill W., ”Klubbar i AA” (P-17) | 17–22 | AA Grapevine, 1947 |
| Bill W., ”Pengar” (P-17) | 27–35 | AA Grapevine, 1946 |
| Bill W., ”Will A.A. Ever Have a Personal Government?” (P-17) | 37–40 | AA Grapevine, 1947 |
| Bill W., förordet till P-17 | 4–10 | 1955 |
| Alcoholics Anonymous, Förord till andra upplagan | xix | 1955 |
Sidhänvisningarna till Stora Boken gäller den fjärde utgåvan (2001). Sidhänvisningarna till P-17 är broschyrens tryckta sidnummer (© 2019), som stämmer med aa.orgs kostnadsfria PDF.
Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Citaten är korta och har angivna källor; Stora Boken är © A.A. World Services, Inc.; artiklarna i P-17 är © AA Grapevine, Inc., omtryckta av A.A. World Services.
De här sidorna besvarar frågor om AA utifrån AA:s egen utgivna litteratur, läst i sin helhet, med varje citat kontrollerat ord för ord mot den sida det hänvisar till. Recovery Starts är oberoende och inte knutet till Anonyma Alkoholister. Vad vi har läst, och när varje källa skrevs.