Maktlösa inför alkoholen: Vad Steg 1 egentligen innebär

När Stora Boken talar om att vara maktlös inför alkoholen menar den något mycket mer specifikt än svag viljekraft. Steg 1 lyder: ”Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att våra liv hade blivit ohanterliga” (sidan 59). Boken beskriver ett tvåfaldigt tillstånd: en kropp som reagerar onormalt på alkohol så fort vi har börjat dricka, och ett sinne som hela tiden talar in oss i det första glaset, oavsett vad vi svor förra gången. Sidan 24 säger det rakt ut: ”Faktum är att de flesta alkoholister av skäl som ännu är oklara har förlorat förmågan att välja när det gäller drickandet.” Den förlorade förmågan att välja är vad maktlöshet betyder.

Därför fungerade det aldrig för oss att anstränga oss mer. Om problemet bara fanns i kroppen kunde vi helt enkelt hålla oss borta från det första glaset. Om det bara fanns i sinnet kunde vi sluta efter ett eller två. Vi har båda. När vi väl börjar kan vi inte sluta, och när vi väl har slutat kan vi inte hålla oss från att börja igen på egen hand. Att erkänna det är Steg 1, och Stora Boken behandlar det som den grund som allt annat vilar på.

Läkarens åsikt: en allergi i kroppen

Boken inleds med ett brev från doktor William D. Silkworth, en läkare som behandlade tusentals alkoholister. Han menar att alkoholens verkan på kroniska alkoholister är ett uttryck för en allergi, och att fenomenet alkoholsug är begränsat till denna grupp av drinkare och aldrig förekommer hos den genomsnittlige måttlige drinkaren (sidan xxviii). Med andra ord gör våra kroppar något med alkohol som en normal drinkares kropp inte gör. När det första glaset har gått ner stiger ett sug som kräver mer, och viljekraften har nästan ingenting att säga till om. Läkaren såg att dessa män inte kunde börja dricka utan att suget utvecklades, och att den enda lindring han kunde föreslå var total avhållsamhet (sidan xxx). Den praktiska lärdomen är enkel. För människor som vi är problemet aldrig det femte glaset. Det är det första.

Besattheten i sinnet

Enbart en allergi skulle inte besegra någon, för vi kunde bara undvika ämnet. Kapitlet Mer om alkoholism pekar ut den del av oss som inte låter det ske: ”Tanken att han på något sätt, någon gång, ska kunna kontrollera och njuta av sitt drickande är varje onormal drinkares stora besatthet” (sidan 30). Boken kallar den här illusionens uthållighet häpnadsväckande och säger att många av oss jagar den ända till vansinnets eller dödens portar (sidan 30). Sedan visar den besattheten i verket. En man på trettio slutade i tjugofem år, drack som pensionär och låg på sjukhus inom två månader (s. 32–33). Jim, bilförsäljaren, drack whisky blandad med mjölk i den märkliga föreställningen att en full mage skulle skydda honom (s. 35–36). Fred, revisorn, hade alla skäl att hålla sig nykter och bestämde sig helt enkelt för att ett par cocktails till middagen inte kunde skada (s. 39–41).

Poängen med varje berättelse är densamma. I det kritiska ögonblicket försvarar sinnet oss inte. ”Alkoholisten saknar vid vissa tillfällen ett effektivt mentalt försvar mot det första glaset” (sidan 43). Boken tillägger att varken vi eller någon annan människa kan ge det försvaret; det måste komma från en högre kraft (sidan 43).

Att avgöra själv: s. 30 till 43

Stora Boken förklarar aldrig någon för alkoholist. Den lägger fram bevisen och låter oss ställa diagnosen själva. Den föreslår att vi provar att dricka kontrollerat, provar att dricka och sluta tvärt, mer än en gång, och att vi är ärliga om resultatet (s. 31–32). Nästa kapitel inleds med bokens tydligaste test: ”Om du upptäcker att du inte kan sluta helt när du ärligt vill det, eller om du, när du dricker, har liten kontroll över hur mycket du tar, är du förmodligen alkoholist” (sidan 44). Och den berättar hur verklig acceptans ser ut: ”Vi lärde oss att vi helt måste erkänna inför vårt innersta jag att vi var alkoholister. Detta är det första steget i tillfrisknandet” (sidan 30). Villfarelsen att vi är som andra människor måste krossas (sidan 30).

Varför maktlösheten är hoppets början

Att erkänna maktlöshet låter som ett nederlag, men i Stora Boken är det dörren till allt gott som följer. Brist på kraft var precis vårt dilemma, och bokens huvudsyfte är att hjälpa oss hitta en Kraft större än vi själva som kan lösa vårt problem (sidan 45). Vi slutar äntligen utkämpa en strid som vi har förlorat hundra gånger och blir mottagliga för lärdom. Den här sidan är ett studiestöd till texten, inte medicinsk rådgivning; frågor om avgiftning eller abstinens hör hemma hos en läkare. För idag räcker erkännandet. Vi erkänner inför vårt innersta jag att alkoholen har besegrat oss, och i det ärliga ögonblicket börjar tillfrisknandet.