Bara föreslående

Innan någon Tradition skrevs hade AA:s första bok redan låtit varje ny grupp sköta sig själv. År 1939 fanns bara några få centra, och Stora Boken beskrev vad som spred sig ut från dem (s. 162): ”Små klungor av två, tre och fem av oss har vuxit upp i andra samhällen”. Ingen skickades dit för att leda dem. Boken talade till läsaren som kanske skulle starta nästa grupp ensam, och gav honom ingen regelbok. Om sig själv sa den (s. 164): ”Vår bok är bara tänkt att vara vägledande. Vi inser att vi bara vet lite.” De som skrev boken gjorde inte anspråk på rätten att styra det den satte igång. Varje ny grupp kom på sin egen mötesdag, sitt eget rum och sina egna sätt. Sju år senare skrev den långa versionen ner vad de där klungorna hade gjort hela tiden (Stora Boken, s. 563): ”I sina egna angelägenheter bör varje AA-grupp inte vara ansvarig inför någon annan auktoritet än sitt eget samvete.” I dag får ett nytt möte ofta ett manus innan sin första kväll: institutionens upplägg, programmets regler, ett kort att läsa upp som ingen har röstat om. Testa det i kväll: fråga vem som skrev reglerna som ditt möte läser upp, och om din grupp någonsin röstade för att anta dem.