Omdöpt till skam

Argumentet kommer och låter som befrielse: anonymitet är stigma i en dygds kläder, och människor borde tillfriskna högt. Mekanismen är omdöpning – ta en andlig disciplin, kalla den ett symtom, och varje handling av ödmjukhet läses som bevis på sjukdomen. När ramen väl sitter blir offentlighet receptet och Traditionen problemet. Men definitionen skrevs först (AA-broschyr P-43): ”Anonymitet, så som vi iakttar den i AA, är i grunden ett enkelt uttryck för ödmjukhet.” Och programmets uttalade mål går stick i stäv med skamtolkningen: ”att lägga vår självaktning på en solid grund av sanning, i stället för på fantasier om oss själva.” En medlem som utövar den här Traditionen gömmer sig inte i vanära. Han vägrar att bli förstorad. Olika handlingar, olika motorer – och bara en av dem har med skam att göra.