Ansiktslösa automater

Den här Traditionen har ett felläge, och Bill namngav det. När han skrev om ledarskap 1959 (A.A. Service Manual) såg han hur frasen blev en munkavle: ”Vi är benägna att förvränga den traditionella idén om ’principer före personligheter’ så långt att det inte skulle finnas någon ’personlighet’ alls i ledarskapet. Det skulle innebära ganska ansiktslösa automater som försöker behaga alla, oavsett.” Du har sett förvrängningen: den duktiga medlemmen som inte ställer upp till en post därför att det ser ut som ego; det starka förslaget som dras tillbaka vid första rynkade ögonbryn; en grupp som tar frånvaron av initiativ för närvaro av ödmjukhet. Det är Traditionen upp och ner – egot hanterat genom att gömma sig i stället för genom service. Bills korrigering finns i samma essä: ”Våra ledare driver inte på med mandat, de leder genom exempel.” Personligheter är inte fienden; personligheter på tronen är det.