Inga order

När en institution tillhandahåller den som leder mötet förlorar gruppen det Tradition Två garanterar den: makten att avgöra vem som tjänar och på vilka villkor. Bill W. beskrev en AA-grupps kommitté när medlemmarna väl har tagit hand om sina egna angelägenheter (AA blir myndigt): ”Den här kommittén kan bara göra de nödvändiga serviceordningar som gruppen behöver för att fungera. Den kan inte ge några andliga råd, inte döma någons uppförande och inte utfärda några order.” Dess medlemmar, skrev han, är ”tjänare, inte senatorer.” Och: ”Så förordnar gruppsamvetet i hela vår gemenskap de villkor på vilka dess ledare ska tjäna.” Förordna betyder att fastställa genom beslut. Titta nu på ett möte som drivs efter ett programs schema. Den som sitter på ordförandestolen är personal. Hon blev anställd, inte vald. Hon kan dela ut råd, bedöma vem som har varit foglig och skriva under närvarolistor åt domstolen. Ingen omröstning satte henne där och ingen omröstning kan avsätta henne; det kan hennes chef. Det mötet kanske läser Traditionerna högt varje vecka, men den auktoritet som den långa versionen nämner (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563), ”en kärleksfull Gud såsom Han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete”, har inget gruppsamvete att tala genom. Pröva det i kväll: fråga vem som valde den som leder ditt möte, och vem som kunde ersätta henne eller honom.