Behöriga personer

Tradition Två tar det sista ordet i en grupp ifrån varje enskild person, och ett möte som drivs av en institution lämnar tyst tillbaka det till personalen. Den långa versionen (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”För syftet med vår grupp finns det endast en högsta auktoritet – en kärleksfull Gud såsom Han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete.” Gruppsamvete betyder att gruppens medlemmar avgör saker tillsammans, på sitt eget arbetsmöte. Bill W. förklarade hur AA kunde leva utan chefer (AA blir myndigt): ”Andra samfund måste ha lag och tvång och sanktioner och straff, utdelade av behöriga personer. Lyckligtvis för oss fann vi att vi inte behöver någon mänsklig auktoritet alls.” En sanktion är ett straff. Titta nu på ett möte som hålls inne i ett behandlingsprogram. Personalen väljer tid och ämne. Personalen avgör vem som får komma, och vem som får en anmärkning för att ha uteblivit. En klient som går tidigt kan förlora en förmån. Det rummet har lag, tvång, sanktioner och straff, och behöriga personer som sköter alla fyra. Det kanske läser Stegen högt och kallar sig AA, men inget gruppsamvete har någonsin satt sig ner för att avgöra något, eftersom det inte finns någon grupp där, bara ett program. Pröva det i kväll: fråga vem i ditt rum som kunde straffa dig för det du säger eller för att du går, och om medlemmarna någonsin röstade om att ge honom eller henne den makten.