Gick inte att styra

En grupp kan splittra sig själv utan ett enda gräl, bara genom att låta samma få vänner behålla uppdragen. Tänk dig det. Sekreteraren ger nyckeln till sin vän, som ger tillbaka den ett år senare. Kassören har varit kassör så länge någon kan minnas. De verkliga besluten fattas vid vännernas bord när alla andra har gått hem. Ingen kastas ut. De andra slutar bara komma till annat än mötet, och sedan slutar några komma dit också. Bill W. såg det i den första klubben i New York, där styrkommittéerna, skrev han (AA-broschyren P-17, s. 18), ”försökte nominera sina vänner till att efterträda dem” och fann, till sin bestörtning, att nyktra fylleristar inte lät sig styras. En grupp som drivs av en krets är egentligen två grupper: kretsen, och alla andra. Den långa versionen (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563) säger att varje medlem ”är bara en liten del av en stor helhet”, och det gäller också medlemmarna som håller i nycklarna. Deras del blir inte större av att de håller i dem. I dag har kretsen ofta också en vän utanför: programmet som hyr ut rummet har att göra med samma två personer år efter år, och gruppens angelägenheter sköts på dess kontor. Pröva det i kväll: fråga när din grupp senast lade ett uppdrag hos någon ny i varje serviceuppdrag.