Materiella ting

Pengar är ett av de äldsta sätten för en grupp att falla sönder, och de första medlemmarna såg det komma innan de ens hade en kassa att bråka om. Bill W. skrev 1946 (AA-broschyren P-17, s. 27): ”Vi hade inga gruppmedel, alltså inga pengabekymmer i gruppen.” Det var de första åren: möten i hemmen, kaffe och smörgåsar. Sedan hyrde grupper lokaler och öppnade klubbar, och pengarna följde med. Bill nämnde faran: ”Eftersom man vet att tvister om materiella ting har krossat andan i många ett gott företag, tänker man ofta att för mycket pengar kan visa sig vara ett ont även för oss.” Materiella ting är pengar och egendom, till skillnad från skälet till att gruppen träffas. Ett gräl om hatten kan tömma ett rum snabbare än ett gräl om något som sagts i det: vem som spenderade vad, vem som behöll kvitton, om reserven borde vara större. Den långa versionen (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563) sätter ”vår gemensamma välfärd” först, och kassan finns till för den gemensamma välfärden, aldrig tvärtom. I dag har pengagrälet en nyare form: en grupp med ett stort saldo, eller en institution som erbjuder sig att täcka hyran, och medlemmarna delar sig över vem som ska kontrollera det. Pröva det i kväll: fråga hur mycket pengar din grupp har, och om någon kan säga vad de är till för.