Ledda, inte knuffade

De första AA-medlemmarna lärde sig tidigt att fylleristar inte kan hållas samman med tryck, och lärdomen kostade dem en vänskap. Fram till 1937 träffades alkoholisterna i New York tillsammans med Oxfordgrupperna, en religiös rörelse som Bill hade anslutit sig till när han blev nykter. Bill W. skrev (AA blir myndigt): ”Men i slutet av det året skildes vi mycket motvilligt från dessa utmärkta vänner.” Varför? Fylleristarna ville inte bli styrda. ”De måste alltid ledas, inte knuffas.” De ville inte godta Oxfordgruppernas gemensamma vägledning över sina privatliv: ”Det var för auktoritärt för dem.” Auktoritär betyder att kräva lydnad. Bill dolde inte vad brytningen kostade: ”Vår skuld till dem var och är ändå enorm, och därför var den slutliga brytningen mycket smärtsam.” AA:s enighet kunde alltså aldrig bli den sort som genomdrivs ovanifrån. Den måste bli den sort som den långa versionen beskriver (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”Varje medlem av Anonyma Alkoholister är bara en liten del av en stor helhet.” Ingen är chef över helheten. I dag kommer knuffandet tillbaka som programregler utklädda till AA: checka in, rapportera dina framsteg, få veta vad du ska dela. Pröva det i kväll: fråga om någon i ditt rum knuffar en medlem att göra något som AA aldrig har bett någon om.