Vem står på tur?

Det första det tidiga AA fruktade skulle döda det var återfallet, och grupperna lärde sig att det inte kunde, så länge dörren förblev öppen. Bill W. (AA blir myndigt): ”Först började nästan varje alkoholist vi närmade oss att ta återfall, om han över huvud taget blev nykter.” Ett återfall är att dricka efter att ha blivit nykter. Varje träffade hela rummet. De såg på varandra och undrade vem som stod på tur: ”Vi var rädda att alkoholen helt kunde göra slut på oss.” År senare kunde Bill säga vad grupperna hade lärt sig. ”Alkohol hotar alltid individen,” men, fortsatte han, ”vi vet att den inte kan förstöra den gemensamma välfärden.” Det är den långa versionens två sista meningar i arbete (Stora Boken, 4:e utg. (engelska), s. 563): ”Därför kommer vår gemensamma välfärd först. Men individuell välfärd följer tätt efter.” Gruppen överlever återfallet, och mannen som föll tillbaka är tätt efter, välkommen tillbaka den kväll han kommer in. I dag behandlas återfallet ofta tvärtom. I institutionsprogram kan en drink betyda utskrivning, och ett möte som drivs på samma husregler kan få en man att känna att han har förlorat sin plats. AA:s dörr var aldrig institutionens dörr. Pröva det i kväll: om en medlem kom tillbaka i kväll efter att ha druckit, skulle något din grupp gör göra det svårare för honom att sätta sig?